debatt Nu råder vapenvila mellan Israel och Hamas. Det våld som parterna har stått står för är totalt oacceptabelt. Alltför många oskyldiga har fått sätta livet till och för att bryta våldsspiralen måste grundorsakerna belysas och ageras på, skriver Johan Hassel (S).
Tvåstatslösningen mellan Israel och Palestina dog tillsammans med mordet på Yitzhak Rabin 1995 på King Square i Tel Aviv när han valtalade för just Oslo-avtalet och en fredlig tvåstatslösning. Fredsrörelsen och israeliska Labourpartiet dog likaså. Den andra intifadan som utbröt 2000 föddes ur den frustrationen och blev startskottet på den radikalisering som följer när det är våldshandlingar istället för fredsförhandlingar som tar överhand.
Den israeliska högern har sedan dess bedrivit ett projekt som i stort gått ut på att separera den palestinska frågan från Israels befolkning genom att bygga både fysiska och psykiska murar och att låtsas som att varken palestinier eller ockupationen existerar. Projektet har på många sätt varit lyckat sett till Israels ekonomiska utveckling och att projektets hänförare Benjamin Netanyahu lyckats dominera Israels politiska debatt i nästan två decennier. Det tillsammans med de ständigt växande bosättningarna och fördrivningen av palestinier såväl på Västbanken som i östra Jerusalem urholkar förutsättningar för en tvåstatslösning.
Det har konsekvent funnits kritiska israeliska röster som pekat på konsekvenserna för en demokratisk stat och dess befolkning att vara en permanent ockupationsmakt. ”Breaking Silence” bildades av israeliska soldater och vittnar om hur palestiniers rättigheter konsekvent kränks och vilken påverkan det har på en befolkning med allmän militärtjänstgöring att generation efter generation präglas av denna erfarenhet. Den israeliska människorättsorganisationen B’tselem har konstaterat att Israel som en konsekvens av särbehandling och diskriminering av palestinier och israeliska araber har blivit en apartheidstat.
IOckupationen äter upp Israel inifrån.
Parallellt har det existentiella hotet mot Israel förstärkts. Irans ledare uttalar sig återkommande om att Israel borde utplånas och erkänner inte landets rätt att existera. Irans aktiva stöttning av såväl Hamas, Islamiska Jihad som Hizbollah och deras etablering i Syrien utgör ett reellt och ständigt hot mot Israel. Det är totalt oacceptabelt och borde ha en högre prioritet på den internationella dagordningen. Israel har en rätt att försvara sig, men inte att ockupera ett annat land.
Israel är nu inte bara omringat av fiender utan möter också ett nytt hot inifrån. Våldsamheterna och lynchstämningen av och mot såväl judar som araber benämns nu som Israels ”kristallnatt”. Bilderna från Östra Jerusalem, staden Lod och Al-Aqsamoskén talar sitt tydliga språk. Ockupationen äter upp Israel inifrån.
Samtidigt som våldsamheterna utbröt skulle en anti-Netanyahuregering bildats med bland annat ett återfött israeliskt Labourparti och Meretz som är sprunget ur fredsrörelsen. Den pågående skiftningen av det politiska landskapet i Israel har nu i bokstavligen bombats sönder. Premiärministern Netanyahu kommer säkert att på kort sikt få ett ökat stöd när en nation i kris sluter upp samtidigt som alla vet att hans tid vid makten är på väg att ta slut. Långsamt börjar allt fler israeler förstå att tvåstatslösningen behöver återupplivas för att Israel ska förbli en demokratisk och rättvis stat.
På den palestinska sidan är läget dystert. Demokratin vittrar sönder. Valen som skulle ha hållits nu i vår har skjutits upp. Civilsamhällets och yttrandefriheten har kringskurits och korruptionen accelererat. Palestina är delat mellan Västbanken och Gaza sedan den våldsamma konflikten 2006. Fatah och Hamas är de två rivaliserande parterna där Hamas vägrar erkänna Israel. Hamas stärks ju våldsammare och radikalare situationen blir vilket ytterligare försvagar Fatah och förstärker divisionen. Israel och stora delar av omvärlden pekar på att det finns ingen palestinsk part för fred. Det är fel.
PLO och den Palestinska myndigheten existerar trots allt. Socialdemokratins och Sveriges erkännande av Palestina 2014 syftade till att skapa bättre förutsättningar för fredsförhandlingar genom att skapa mer jämbördiga parter. Att ignorera situationen och hävda att det finns ingen politisk vilja till fred är att ignorera den stora majoriteten av befolkningarna i såväl Israel som Palestina och framförallt att spela Hamas i händerna. Fler länder borde erkänna Palestina och därmed öka pressen på Israel att inleda fredsförhandlingar och Hamas att erkänna Israel samt att ställa sig bakom Fatah och PLO:s avståndstagande mot våld och terror.
Om världens ledare vill ha en annan väg framåt än bombernas behöver FN:s säkerhetsråd ta ett större ansvar. EU och USA behöver lägga fram en road-map och tidsplan för fredsförhandlingar och ställa krav på alla parter att delta. Om internationell rätt fortsätter att trotsas borde det få rättmätiga konsekvenser.
Israel–Palestina-konflikten beskrivs ofta som komplex och omöjlig. Det är inte sant. Internationell rätt stipulerar vad som de facto gäller. FN resolutioner baserade på 1967 års gränser såväl som Geneveinitiativet och Arabiska fredsinitiativet visar på hur en förhandlad uppgörelse i praktiken skulle ta sig uttryck.
Vägen mot en tvåstatslösning kommer varken att vara enkel eller utan våld. Att avradikalisera generationer och skapa trygghet kommer att ta decennier. Men bilder och rösterna som når oss visar på att alternativet är så mycket värre. Att cyniskt peka på problemen och svårigheterna är inga legitima ursäkter utan i praktiken att låta sig utnyttjas av Hamas som inte erkänner Israels rätt att existera samt de politiska krafter i Israel som inte erkänner Palestinas rätt att existera.
Världens demokratier som hävdar att internationell rätt ska råda har ett ansvar för att det också är så. Alla vi som värnar såväl Israels och Palestinas befolkningar rätt att leva i fred, säkerhet och välstånd har ett ansvar. Alla människoliv är lika mycket värda.
Johan Hassel
internationell sekreterare
Socialdemokraterna
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
