Barnets perspektiv måste vara främst i familjepolitiken – oavsett om det gäller barnbidrag eller vårdnadstvister. Det skriver Sophia Lövgren (Makalösa Föräldrar) och Hanns Boris (Ett band för livet).
I dag är det Internationella Familjedagen, vilket försiktigt uppmärksammats i Sverige sedan 2002. Internationella familjedagen syftar till att visa den stora betydelsen familjen har för individers liv, men för de allra flesta kommer det vara en helt vanlig onsdag.
Vad är då en familj? Det vanligaste är att man definierar en familj utifrån ett vuxenperspektiv. Därför vill vi nu belysa det ur ett barnperspektiv. Många barn lever tillsammans med både mamma och pappa samt något eller några syskon. Har föräldrarna ingått äktenskap anses dessutom båda föräldrarna som jämlika vårdnadshavare.
Men var fjärde person under 18 år har föräldrar som inte bor tillsammans, och då kan familjen se helt annorlunda ut. Ett barn kan exempelvis ha både mamma, pappa, styvmamma, styvpappa, helsyskon, halvsyskon och styvsyskon. Andra barn kan ha två mammor eller två pappor. De här personerna utgör oavsett sammansättning den närmaste familjen för ett barn.
Det är framför allt de vuxnas, och i synnerhet vårdnadshavarnas, ansvar att tillgodose att barnet får förutsättningarna och möjligheterna för att etablera och bygga upp en trygg relation till alla personerna i sin familj. När riksdagen 2006 antog en ny vårdnadslagstiftning var det för att samarbetet mellan separerade föräldrar skulle öka. Effekten blev dock den motsatta och sedan 2006 har vårdnadstvisterna ökat med nära det dubbla. Detta ser vi mycket allvarligt på då en vårdnadstvist innebär ett oerhört trauma för ett barn. Dessutom har det lett till att många barn har fått uppleva hur enstaka personer eller halva deras familj har utestängts från deras liv.
Justitiedepartementet ska nu tillsätta en utredning som ska se över vårdnadslagen. Det är ett efterlängtat beslut och vi hoppas att utredningen når fram till ett resultat som stärker barnens rätt till ett rikt familjeliv och verkar inkluderande och uppmuntrande till de vuxna i barnets familj. Därför önskar vi även att utredningen föreslår att det är föräldraskapet som avgör i stället för äktenskapet när vårdnaden fastställs för nyfödda barn. Att föräldrarna har samma skyldigheter och rättigheter är grundläggande för ett jämställt föräldraskap, vilket även stärker barnets rättigheter.
I Barnkonventionen fastställs de grundläggande rättigheterna ett barn ska ha. Sverige ratificerade redan 1990 barnkonventionen men än i dag är den inte fullt ut inkorporerad i svensk lagstiftning. Socialdepartementet har tagit initiativ till en utredning om hur barnkonventionen ska kunna inkorporeras, vilket vi välkomnar. En fullständig inkorporering kommer innebära att rättigheterna framförallt stärks för de barn som har separerade föräldrar.
Socialdepartementet arbetar även med att färdigställa en proposition till riksdagen om att barnbidraget ska kunna delas mellan båda föräldrarna. För oss är det viktigt att propositionen säkerställer att barnbidraget kommer barnet till godo och att det inte blir ytterligare ett medel i en vårdnadstvist.
Vi hoppas dock att regeringen inte låter sig nöjas med juridiskt förändrade ramar eller nya ekonomiska incitament, i målet att skapa ett samhälle som finns till för alla olika slags familjekonstellationer. Nästa steg är att skapa ett genuint barnperspektiv, även i den politik som förs i kommuner och landsting. Den absolut viktigaste familjepolitiken är den som utgår från barnen.
Sophia Lövgren, generalsekreterare Makalösa föräldrar
Hanns Boris, ordförande Ett band för livet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
