Ledare Många av de som flyr från Ukraina kommer bli kvar i de länder som tagit emot dem. Det kommer ställa krav på integration, och det skapar enorma möjligheter. 

Över fyra miljoner människor från Ukraina kommer att söka skydd i EU, beräknar FN:s flyktingkommissarie Filippo Grandi.

Det är en enorm logistisk utmaning att ta emot så många människor under kort tid. Enligt Migrationsminister Anders Ygeman kan flyktingarna behöva tas emot i lagerlokaler, idrottshallar och tält. De kommer att behöva hälsoundersökningar, mat för dagen. Barnen måste så snart som möjligt tillbaka till skolan.

Men den stora utmaningen är på lång sikt, efter de första dagarna och veckorna.

En viktig lärdom från tidigare migrationsrörelser är att alla flyktingar vill och tror att de kommer att återvända hem. Så kommer de ukrainska flyktingarna också svara de kommunala tjänstemän som försöker skapa ”goda planeringsförutsättningar”, som det heter ute i kommun-Sverige. Vi ska tillbaka, så snart som möjligt. Så fort det blir fred.

Får de ukrainska barnen plats på skolor med resurser?

Men många, förmodligen de allra flesta, kommer att bli kvar.

Det finns många skäl till det. Ett är såklart den enorma förödelsen som skett och sker av Ukrainas infrastruktur. Vägar och broar bombas sönder, skolor förstörs av bränder och tryckvågor, hela bostadskvarter ligger i ruiner. Många kommer inte ha något att återvända till, ens om det snabbt blir fred.

Ett annat skäl är att det inte bara är ekonomiskt kostsamt att återvända, utan också känslomässigt. Om du en gång tvingats rycka upp dina barn med rötterna kommer du att tveka inför att göra det igen, när de hunnit få en ny vardag i det nya landet.

Att många kommer att bli kvar i Sverige innebär inte att de kommer att förlora kontakten med Ukraina. Om den ryska invasionen kan pressas tillbaka och freden återvända kommer återuppbyggnaden av Ukraina säkert ses som ett stort europeiskt projekt, det kommer att komma en ny Marshall-plan. Men en stor del av återuppbyggnaden kommer att finansieras av ukrainare i exil som skickar hem pengar till släktingar, anhöriga och sina tidigare hembygder. Flödet av remitteringar, pengarna som migranter skickar hem, är redan i dag mångdubbelt större än det internationella biståndet. Det innebär att återuppbyggnaden av Ukraina kommer att bero på hur de ukrainska flyktingarna kan integrera sig i de länder de tvingats fly till.

Får de tillgång till bostäder med rimliga hyror, eller kommer alla besparingar att ätas upp av den svenska bostadsbristen? Får de ukrainska barnen plats på skolor med resurser, där de kan få ett språkbad i svenska och möjlighet att ta igen det kunskapstapp de drabbas av under flykten? Eller blir det som förra gången (och förrförra och gången innan dess …) att nyanlända hamnar i skolor som redan innan hade det tufft, medan innerstadens friskolor kommer undan med att säga ”vi har fullt”?

Vilka villkor får de på arbetsmarknaden, och vilka möjligheter får de att använda och utveckla sina yrkeskunskaper och sin kompetens? Regeln måste vara rätt jobb, inte ett jobb vilket som helst.

Regeln måste framförallt vara att integration är en investering.

Stora utmaningar. Två goda nyheter: den första är att vi har råd. Året efter vi tog emot 163 000 asylsökande från Syrien och Afghanistan gick staten med stora överskott. Samma sak 2017 och 2018. I år är överskottet 139 miljarder. Peo Hansen argumenterar övertygande för att överskottet inte uppstått trots flyktingmottagande, utan på grund av det. Nya invånare har varit en boost för underfinansierade kommuner, och nya arbetstagare en boost för arbetsmarknaden.

Den andra goda nyheten är att vi är många som är redo att välkomna de ukrainska flyktingarna och göra de möjligt för dem att skapa sig ett hem här.

Den här funnits där hela tiden, som en varm underström i vår kalla, repressiva tid: solidariteten med människor på flykt, beredskapen att öppna hem och hjärtan för dem som behöver en fristad.

Nu får denna värme äntligen komma upp till ytan.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena