Obama tycks vara ärlig i viljan att kröna sin andra presidentperiod med en hållbar palestinsk statsbildning. Men att enbart fokusera på ökat palestinskt välstånd genom stöd utifrån är troligtvis en återvändsgränd. Snarare är ökat självbestämmande och frihet lösningen.
Ekonomisk utveckling är i fokus i vad som beskrivits som det kraftfullaste initiativet på flera år för att skapa fred mellan israeler och palestinier. När USA:s utrikesminister John Kerry i slutet av maj besökte regionen och World Economic Forum i Jordanien för att blåsa liv i den strandade fredsprocessen avslöjade han sitt ess i rockärmen, en plan om ”ekonomisk fred” som kvartettens ordförande Tony Blair har arbetat fram.
Genom privata och internationella investeringar motsvarande fyra miljarder amerikanska dollar vill nu USA få fart på den palestinska ekonomin. Kerry anser att det är nödvändigt att skapa jobb och ge unga människor hopp om en bättre ekonomisk framtid för att fred ska vara möjligt. Det ska ske genom investeringar i turism, byggsektor, informationsteknologi och jordbruk. Det handlar om en ny väg för att nå Obamas dröm om en fredsuppgörelse mellan israeler och palestinier.
Främjande av den palestinska ekonomiska utvecklingen i stället för fokus på en politisk lösning av konflikten är dock inte en ny idé. Som nyvald israelisk premiärminister 2009 talade sig Benjamin Netanyahu varm för att vilja skapa ekonomisk fred med palestinierna. Genom affärsrelationer och ekonomiskt samarbete skulle ekonomiskt välstånd skapas som i sin tur skulle motverka politiska konfrontationer. Ömsesidigt beroende skulle minska risken för krig, ett klassiskt recept som känns igen från framväxten av den europeiska gemenskapen. Problemet är att beroendet i dag knappast är ömsesidigt. Palestinsk export, skatter och import, allt är i dag kontrollerat av Israel. Ekonomin och sysselsättningen är i dag totalt beroende av utländskt bistånd och den israeliska ekonomin, vilket snarare skapar politiska spänningar.
Så länge Israels ockupation pågår kommer det finnas litet utrymme för ekonomisk tillväxt i Palestina. Världsbanken slår fast att huvudorsakerna till den uteblivna tillväxten är politiska. Fragmentering av det palestinska territoriet och den kraftiga rörelserestriktioner för varor och människor sätter stopp för utvecklingen genererad av egen kraft.
Isabel Lundin är handläggare för Palestina på Olof Palmes Internationella Center
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
