Ledare, tränare och äldre spelare inom fotbollen är normbärare och förmedlar värderingar till unga pojkar. Machokulturen kommer fortsätta råda om vi inte ifrågasätter och diskuterar de rådande strukturerna, skriver Isabella Hagnell (S).
Många unga flickor och pojkar ser upp till det svenska fotbollslandslaget. Kanske drömmer de om att till och med nå dit någon dag. Den organiserade idrottsvärlden erbjuder så mycket. Uppfostran, sammanhållning och glädje.
Men baksidorna finns där. Fotbollslandslagets lek, där spelarna sköt boll mot målvaktens bakdel, är bara en liten del av ett isberg. Leken är dock en tydlig symbol för machokulturen som råder inom fotbollen, liksom i många andra sporter.
Spelarna i landslaget är en grupp och även enskilda personer. Som grupp och spelare är de förebilder. Som en offentlig förebild följer visst ansvar. Men det som borde uppmärksammas ännu mer är förbundets ansvar och allmänhetens reaktioner. Den här typen av lekar är en självklar del av sporten, anser många, och att det bara är på skämt.
Machokulturen inom sporten diskuteras väldigt sällan och diskussionen möter oftast motstånd. På Twitter kan man se att flera har reagerat på att Expressen skrev om leken och anser att det är en självklar del av sporten. Flera ledande personer inom olika idrottsförbund har uttalat sig och sagt att detta är väldigt vanligt. Ändå diskuteras denna fråga inte och man ifrågasätter inte. Slående är också att den kritik som framförts ofta har handlat om att landslagets lek nått media, som om leken i sig inte är det verkliga problemet.
Etnologen Jesper Fundberg kom 2003 ut med avhandlingen ”Kom igen gubbar!”. I avhandlingen förs en diskussion kring den manliga självförståelsen och bevarandet av rådande könsstrukturer. I dag, försommaren 2012, är den fortfarande minst lika aktuell. Fundberg följde ett svenskt pojklag i fyra år och upptäckte ett mönster. Hur man passar in och hur man inte passar in. Man skulle främst vara manlig och enligt Fundberg är det en manlighet som befinner sig på fel sida om gränsen.
Det finns en klar överrepresentation av män i maktställningar i sportvärlden. De är tränare, ledare och ordföranden i förbundens styrelser. Det råder en stark könssegregering – från barn- och ungdomsidrotten till den professionella idrottsvärlden.
Manligheten är den självklara normen inom fotbollen. I och med att manligheten är den självklara normen råder sexism, rasism och homofobin inom fotbollen. Som bög, att besitta kvinnliga egenskaper och invandrare avviker man från normen. I Fundbergs studier av laget fanns det tre begrepp som var återkommande. Dessa var bög, kärring och invandrarkillen – alla i negativ benämning.
Ledare, tränare, beslutfattare och äldre spelare inom fotbollen är normbärare och förmedlar värderingar till unga pojkar. Machokulturen kommer fortsätta råda om vi inte ifrågasätter och diskuterar de rådande strukturerna.
Fotbollsförbundet bör se över den rådande kulturen och arbeta in ett genusperspektiv. Machokulturen kommer från gräsrötterna och finns på alla nivåer inom förbundet. Det svenska landslaget visade upp var bara toppen på isberget. Fotbollsförbundet organiserar cirka 500 000 aktiva spelare och det är dags att ta ansvar.
Isabella Hagnell, socialdemokrat, student och feminist.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
