SD och KD gör stora avsteg från den svenska modellen för kvinnors rättigheter. Vad vi måste göra är att stärka kvinnors självständighet och ekonomiska oberoende.
I går var det Mors dag. Ett bra tillfälle att uppmärksamma mammor på olika sätt. Men det är också en bra dag att lyfta kvinnors och mödrars rättigheter i Sverige och i världen.
När det dyker upp diskussioner om att försvaga rätten till abort i Sverige riskerar vi att bli mindre trovärdiga i det internationella arbetet.
FN:s medlemsstater beslutade år 2000 att den oacceptabla mödradödligheten i världen skulle sänkas med tre fjärdedelar till i år 2015. Det är ett av de så kallade Milleniemålen. Vi kan nu konstatera att betydligt färre kvinnor avlider i samband med förlossningar eller önskade och oönskade graviditeter globalt sett.
År 2013 dog cirka 290 000 kvinnor i samband med graviditet eller förlossning vilket innebär nästan en halvering av mödradödligheten jämfört med 1990. Utvecklingen går åt rätt håll, men målet har inte uppnåtts.
Det är fortfarande de mest utsatta kvinnorna, inte sällan tonårsflickor, som dör i samband med komplicerade förlossningar, i infektioner eller osäkra aborter. Fattigdom och att flickor och kvinnor anses mindre värda, liksom tillhörighet till minoritetsgrupper, avgör ofta sannolikheten att överleva en graviditet. Av de som dör i samband med graviditet och förlossning bor 99 procent i utvecklingsländer. Mödradödlighet är vanligare i områden med väpnade konflikter
Vi får inte överge de mest utsatta kvinnorna och flickorna. Åtgärderna som behövs spänner över vida insatser som akutsjukvård, bättre vägar, fler barnmorskor och läkare i fattiga länder och områden.
Att arbeta för ökad jämställdhet och stärka sexuella och reproduktiva rättigheter som lagliga aborter, preventivmedel och sexualundervisning är också centralt för att motverka mödradödligheten.
Att stärka jämställdheten och kvinnors självklara rätt att bestämma över sin egen kropp är inte bara en fråga för individen utan en grundplåt för demokratisk och ekonomisk utveckling. Därför är sexuell och reproduktiv hälsa samt rättigheter prioriterat inom det svenska biståndet. Sverige driver också aktivt att dessa frågor ska finnas med i de nya utvecklingsmålen som diskuteras och utformas i september när världens ledare samlas i FN:s generalförsamling.
Sverige hör till de länder med lägst mödradödlighet i världen, i genomsnitt dör sex kvinnor om året, men det är först de senaste 50 åren som dödligheten minskat kraftigt. Mödravården har stärkts och i dag har kvinnor tillgång till utbildade barnmorskor och läkare under förlossningen.
Genom obligatorisk sexualundervisning i skolan kan ungdomar göra medvetna val vad gäller sex och samlevnad. Den svenska abortlagen som infördes 1974 har också bidragit kraftigt till att stärka kvinnors reproduktiva och sexuella rättigheter.
Detta står i kontrast till idéer om nollvision för aborter, skambeläggande av sena aborter och så kallade samvetsklausuler som genom Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna åter dykt upp i svensk politik. Det är stora avsteg från den svenska modellen på området som varit viktiga utgångspunkter för kvinnors självständighet och ekonomiska oberoende. I stället behöver vi stärka kvinnors rättigheter, såväl nationellt som internationellt.
För att uppnå en jämställd hälso- och sjukvård behövs insatser för att stärka förlossningsvården och kvinnors hälsa. Vi anslår till exempel 400 miljoner kronor per år från halvårsskiftet 2015 och fram till och med 2019.
Internationellt gör svenskt bistånd skillnad för flickor och kvinnors hälsa och rättigheter. Genom den globala kampanjen Midwifes4all vill vi väcka debatt och öka antalet barnmorskor i världen. Det är självklara prioriteringar för en feministisk regering och i en feministisk utrikespolitik.
Isabella Lövin (MP), biståndsminister
Åsa Regnér (S), barn-, äldre och jämställdhetsminister
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
