Istället för köpkraft – tid att leva

debatt Idag är konsumtionens högtidsdag, Black Friday. Vi behöver ifrågasätta vikten vi fäster vid heltidsarbete och att konsumera upp vår lön. Rik är inte den som äger mycket saker, utan den som äger tid, skriver En köpfri dag och Fältbiologerna.

Många ångrar på sin dödsbädd att de jobbat så mycket. Sakerna som köptes för lönen stod mest och samlade damm. Till vilken nytta och lycka? Visst hade tvivlet gnagt under livets gång. Är det här verkligen det bästa sättet att leva? Men det tar emot att bryta loss och pröva sina egna drömmar. Man vill ju inte skämmas.

En del äldre ångrar även att de inte gjorde mer för miljön. Vad är det för värld som barnen får ärva? Om det bara gick att klara klimatkrisen utan att offra så mycket …

Men det finns en väg framåt för båda dessa utmaningar. Vi behöver prioritera tid hellre än tillväxt. Tid för omtanke, tid för eftertanke, tid för test av nya vägar framåt. Tid att leva är inte att som under coronakrisen få mer tid till följd av påtvingad social isolering, för ofrivillig ensamhet är väldigt dåligt för vårt välmående. Så låt oss tänka mer på den långsiktiga helheten.

Istället för att i grunden jobba åtta timmar om dagen med att använda energi och material – för att sedan omvandla åtta timmars lön till ännu mer konsumtion av energi och material – så kan vi med kortare arbetstid slita mindre på både människor och miljö.

Ting tar tid. Det tar tid att tjäna ihop till saker, det tar tid att välja ut saker och det tar tid att sköta om saker. Men tillgängligheten till saker kan bli minst lika bra om vi istället samäger, lånar, skänker och hyr mer. Vilket även kan stärka lokalsamhällets sociala relationer.

Om vi i högre grad delar på jobben när kortare arbetstid kräver nyanställningar, så kan fler få fördelarna av att över huvud taget ha ett lönearbete, men slipper nackdelen att arbetet tar så mycket tid. Med kortare arbetstid får vi också mer tid för att göra det som behövs för miljön, till exempel reparera istället för att köpa nytt. Vilket i sin tur ger oss mer tid för att hinna nå miljömålen – och så vidare i en positiv växelverkan.

Inget kan växa för evigt. Men inget kan heller krympa för evigt. Så på sikt kommer tillväxt och nerväxt ta ut varandra.

Det finns redan folkligt stöd för kortare arbetstid, men vi behöver helst ta det steget tillsammans som samhälle, för många vågar inte bryta mot normen och göra det själva. Fler som väljer frivillig enkelhet och förnöjsamhet kan flytta fokus bort från idén om självförverkligande genom konsumtion. Om vi är vad vi köper, så finns det alltid någon att vara avundsjuk på som har mer. Men mer är inte samma sak som bättre. Det går inte att ”vinna” materiella kapprustningar. Kanske kan du köpa mer än grannen, men det kommer alltid finnas andra att bli avundsjuk på. Vilket varken gör dig eller andra lyckliga.

Så utmaningen är att för ens lycka känna sig nöjd som individ, men att för miljö och jämlikhet känna oss missnöjda som samhälle.

Klockan klämtar för klimatet och en miljon arter riskerar utrotas. Eftersom miljön är grunden för allt annat – mat, maskiner, hälsa, hem, osv – så är tillväxten vi nu behöver ekologisk, inte ekonomisk. För ekonomi handlar om hushållning med begränsade resurser och ju mer vi slösar, desto mer begränsade blir resurserna. Därför ska vi satsa på bättre. Inte mer.

Inget kan växa för evigt. Men inget kan heller krympa för evigt. Så på sikt kommer tillväxt och nerväxt ta ut varandra. Frågan blir därför inte ja eller nej till tillväxt, utan hur tillväxten fördelas över tid. Och just nu är det hög tid för ett längre andrum.

Så låt oss väva ihop personliga drömmar med insikten att engagemang för andra även kan öka vårt välmående och ge känslan av att vara delaktig i något som är verkligt meningsfullt och mycket större än det egna livet.

Rik är inte den som har mycket, utan den som saknar lite.

Göran Hådén
Talesperson En köpfri dag – motpolen till Black Friday 27/11

Tove Lönneborg
Ordförande Fältbiologerna