Jag och Thomas Hammarberg är inte överens om mycket när det kommer till Israel-Palestinakonflikten. Det jag däremot vågar påstå är att vi är eniga om behovet av en mer aktiv omvärld för att förbättra israelers och palestiniers vardag och framtid. Där vi skiljer oss åt är historieskrivningen. Det skriver Martin Blecher, generalsekreterare för Vänskapsförbundet Sverige-Israel i en replik.
Plocka russinen ur kakan är ett välkänt uttryck. Det menar jag att Thomas Hammarberg gör när han vill tillskriva ansvaret för dödläget mellan israeler och palestinier, endast på en part. Ingenstans i Hammarbergs artikel framgår de otaliga tillfällen som palestinierna, eller omringande arabstater, motsatt sig fredsförslag och förhandlingar.
Thomas Hammarberg beklagar sig över utgången av det senaste valet i Israel och den regering som formades. Hammarbergs frustration är anmärkningsvärd utifrån flera aspekter.
Att palestinierna själva inte haft val på 16 år möts av tystnad från Hammarberg.
Som före detta kommissionär i Europarådet för mänskliga rättigheter borde Thomas Hammarberg glädjas åt det faktum att det israeliska valet lockade 70 procent av israelerna till valurnorna, det högsta valdeltagandet på 25 år. Detta i en region och kontinent där valdeltagande och pluralistisk representation är … ja, icke existerande.
Att Israel inte längre finns i Gaza utan att regeringen i Gaza är en, av omvärlden, terroriststämplad organisation, får läsaren aldrig information om. Att palestinierna själva inte haft val på 16 år möts av tystnad från Hammarberg.
Lite förvånande kan tyckas i egenskap av att ha varit kommissionär för mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter borde vara ett universellt värde i sig. I det här specifika fallet verkar dock vissa människors mänskliga rättigheter avhängt på vem eller vilka som är förövaren i fråga.
Inte för Thomas Hammarbergs skull men för Israels skull ser jag själv behovet av ett ökat engagemang från omvärldens sida. Jag har inte alls något problem med att lägga viss skuldbörda på Israel. Men en konflikt består aldrig av en part utan av två, ibland och nästan alltid flera parter än två. Denna självrannsakan verkar vara obefintlig i Hammarbergs text.
Myten att fred i Mellanöstern skulle komma bara den israelisk-palestinska knuten löstes upp förblev just en myt. Regionen interagerar med varandra på ett annat sätt, något som föreföll sig vara otänkbart för några år sedan. Detta är positivt och kan utgöra en konstruktiv kraft. Med detta som slutkläm: Regionens aktörer bör samverka tillsammans för en bättre framtid.
Martin Blecher, Generalsekreterare Vänskapsförbundet Sverige-Israel
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
