Jag kan åka tåg, jag är inte rädd

ledare Flygrädsla är väletablerat. Minns mantrat i filmen Sällskapsresan: ”Jag kan flyga, jag är inte rädd”. Men också i verkligheten, det finns alltid finns en passagerare ombord som nervöst spanar mot nödutgången samtidigt som hen mumlar att det är något onaturligt med att flyga.

Tågrädsla är däremot mer ovanligt. Tåg förknippas med något romantiskt, vidderna utanför fönstret triggar fantasin. Men kanske är tågrädsla något att börja fundera över.

Onsdagens Uppdrag Granskning på SVT handlade om just säkerheten på den svenska järnvägen. Dödsolyckor sker vid obevakade järnvägsövergångar, trots att Trafikverket tagit emot varningar. Tåg kör för snabbt, bilar som krossas i farten. Men det är inte bara övergångar som är en fara, utan även själva rälsen som passagerare färdas fram över.

”I slutändan riskerar det skattebetalarnas liv, de som nyttjar järnvägen”, sa en källa med insyn i Trafikverkets säkerhetsarbete till Uppdrag granskning. Källan konstaterar att en allvarlig olycka kan ske när som helst. Sedan år 2013 har 16 tåg spårat ur på grund av att underhållet av järnvägen har brustit, enligt SVT och Uppdrag Granskning. En lokförare berättar om när han körde ett X2000. Det smällde till under honom, rälsen hade vikt sig och hjulet var ”i princip nere på backen och sedan upp igen”. En urspårning var väldigt nära. Lokföraren varnade Trafikverket, som inte stoppade trafiken. En timme senare spårade ett posttåg ur på exakt samma ställe.

Pengar kan fortsätta pumpas in, det kommer inte leda till någon större förbättring. 

Det pumpas in pengar i järnvägen. Ändå visar statistik att färre tåg kommer i rätt tid, förra året var förseningarna de värsta sedan 2010 och orsaken är järnvägsanläggningen.
Hur går denna ekvation ihop? Ett svar har fackförbundet SEKO, som menar att det finns ett systemfel. Vid underhåll går man alltid på lägsta pris, vilket gör att sakerna snart går sönder – och behöver lagas akut igen. Personer som arbetar med att underhålla järnvägen har hört av sig till till Uppdrag granskning. De tvingas lämna kvar trasiga delar på spåren, eftersom de bara fått i uppdrag att byta ett visst antal. Det som ser värst ut fixas, resten lämnas. Inte konstigt då att saker går sönder. Pengar kan fortsätta pumpas in, det kommer inte leda till någon större förbättring.

Mycket av den politiska diskussionen rörande tåg handlar om hur det ska ersätta flyg samt byggandet av höghastighetsbanor. En del av uppgörelsen mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna innebär att nya stambanor för just höghastighetståg ska byggas.
Som resenär vore det dock tryggare att veta att järnvägen som används idag håller ihop, och inte har trasiga kvarlämnade muttrar i sig. Istället för billigast måste hållbarhet vara viktigast. Dyrare i nuläget, ja. Billigare i längden. Annars kommer skattebetalare få fortsätta betala för tillfälliga reperationer, resenärer kommer bli sena och en olycka riskerar att ske.

Snart ser vi kanske en helt ny typ av tågresenärer. Då menar jag inte charterresenärer eller affärsmän som valt bort flyg. Utan tågrädda som frågar personalen vad det är för ljud som tåget ger ifrån sig. Köper öl i bistron och langar lugnande mellan sätena samtidigt som de mumlar ”Jag kan åka tåg, jag är inte rädd”.