Jag svartmålar inte lärare

replik Som generaldirektör för Skolverket vet jag förstås att vad jag än säger kommer jag att möta kritik. Men Gunnlaugur Magnússon har fel när han säger att jag svartmålar, replikerar Peter Fredriksson.

Alla som försökt kommunicera något vet hur svårt det kan vara. Hur andra förstår det man vill säga styr man inte över. Det vet för övrigt alla lärare som försökt förklara något komplicerat för 30 olika elever med 30 olika förförståelser. Som generaldirektör för Skolverket vet jag förstås att vad jag än säger kommer jag att möta kritik. Skolan är som bekant något alla har erfarenhet och åsikter om. Nyligen publicerade DN en intervju med mig där jag uttalade mig om skolans digitalisering. Den har föranlett lektor Gunnlaugur Magnússon att i Dagens Arena kritisera mig för att svartmåla lärarna.

Med intresse läser jag Magnússons artikel för att förstå hans kritik. Jag läser också om DN-intervjun för att hitta saklig grund för kritiken. Till att börja med kan jag konstatera att jag delar Magnússons bild av skolan och lärarna i en vidare kontext. Att lärares arbete finns i ett sammanhang och att kvalitet i undervisningen inte bara är avhängigt lärarens kompetens, är självklart. Vi oroar oss båda över lärarbristen, skolsegregation, de ökande resultatskillnaderna mellan olika elevgrupper och skolhuvudmäns och rektorers ansvarstagande för att lärare får förutsättningar att göra sitt jobb. Vi är båda bekymrade över lärarnas status, dokumentationsbörda, brister i arbetsmiljö och ifrågasättande från dem som tror sig veta bättre. Ingen av oss verkar heller tro att digitaliseringen kommer att lösa skolans problem. Jag kan alltså konstatera att jag och Magnússon tycks ha ungefär samma förståelsehorisont när vi ska förstå skolans digitalisering.

Jag tror inte att Magnússon har någon annan bild än jag vad gäller betydelsen av lärares kompetens.

Över då till de uttalanden jag gör i intervjun. Vad säger jag som Magnússon uppfattar som en svartmålning? Inte är det väl det jag säger om att digitaliseringen i skolan måste styras av de professionella och inte av ekonomiska intressen eller av konsulter och chefer som vill framstå som moderna och förändringsorienterade? Eller att utbildade, erfarna och undervisningskickliga lärare är viktiga för att digitaliseringen ska främja kvalitén i skolan? Eller att kompetenta och erfarna lärare vet vilka hjälpmedel som fungerar och inte fungerar och hur man får den där variationen och mångfalden som bäst gagnar elevers lärande? Nej, jag tror inte att Magnússon, som den lärarutbildare han är, har någon annan bild än jag vad gäller betydelsen av lärares kompetens.

Vad återstår då? Min kommentar om att digitala hjälpmedel kan missbrukas på samma sätt som andra hjälpmedel och att förklaringen då kan vara att den som ansvarar för undervisningen saknar de kompetenser som en undervisningsskicklig lärare har? Nja, inte heller här verkar Magnússon och jag ha olika bilder. Han skriver att det inom lärarkåren precis som inom andra professioner finns ”mindre lämpliga och kunniga”. Ändå tror jag att det är här jag hittar det som föranleder Magnússon att påstå att jag svartmålar lärare. Lite märkligt kan tyckas och inte helt lätt att förstå hur Magnússon kommer fram till den slutsatsen.

Jag uttrycker i intervjun en stark tilltro till utbildade och erfara lärares kompetens och förmåga att hantera digitaliseringen i skolan. Vid flera tillfällen betonar jag betydelsen av att vi har kompetenta lärare i klassrummen. Jag ger också exempel på konsekvenserna om så inte är fallet, som att undervisningen kan bli enahanda och att skolsegrationens negativa effekter kan späs på. Det är inte att svartmåla lärarna. Det är snarare att visa tillit till lärare och än en gång säga att svensk skola står och faller med att vi har utbildade och legitimerade lärare.

Peter Fredriksson 
Generaldirektör
Skolverket

Här finns Gunnlaugur Magnússons debattinlägg.

Och här finns Gunnlaugur Magnússons slutreplik.