Det är igenväxningen av våra ängs- och betesmarker som är det stora hotet mot den biologiska mångfalden, inte skogsbolag och skogsbruk, skriver Marianne Eriksson i en replik.
»Det vore klädsamt om skogsbolagen slutade göra reklam för ett skogsbruk som premierar monotona granåkrar …..« Så inleds miljövetaren Pontus Axéns debattartikel.
En stor del av texten handlar om att skogsbolagen skapar granåkrar och missgynnar solexponerade ekar.
Det vore klädsamt om Axén bemödade sig om att sätta sig in någotsånär i skoglig geografi, ägarstruktur och ekonomiska förutsättningar.
Ek växer bara söder om Dalälven. Ju längre söderut i landet vi kommer desto större andel av skogen ägs av enskilda skogsägare.
Skogsbolagen har i större utsträckning sina marker norr om Dalälven. Längre tillbaka, kanske när de gamla ekarna grodde, drev de enskilda skogsägarna ofta ett kombinerat jord- och skogsbruk som då var landsbygdens vanligaste företagande.
Axén skriver om »förtätning och igenväxning« som ett hot mot den biologiska mångfalden.
Det har han rätt i, men det är igenväxningen av våra ängs- och betesmarker som är det stora hotet. Där lever en stor andel av våra hotade arter.
I takt med jordbrukets vikande lönsamhet minskar de för den biologiska mångfalden så viktiga betesmarkerna.
En del av dem kan möjligen hållas öppna med hjälp av ekonomiska miljöstöd.
Likaså finns stöd för den som vill anlägga ny ädellövskog. Ädellövskogarna i södra Sverige minskade kraftigt under förra seklets andra hälft.
Anledningarna var många, bland annat osäker avsättning för virket och höga föryngringskostnader.
En grön solfångare som både kan producera förnybara råvaror och göra klimatnytta är en win-win-lösning av sällan skådat slag.
Vem har rätt att klandra trädslagsvalet hos en landsbygdsföretagare som ska förtjäna sitt levebröd på de naturresurser hen äger?
Att svänga sig med raljanta ordvändningar som »skogsförtätningens solkiga baksida« tycker jag är direkt förolämpande mot skogsägarna.
Att 70 procent av Sverige består av skog tycker Axén är »hutlöst«. Det framgår inte vad han anser att den arealen annars skulle bestå av. Åkermark har vi bara enstaka procent av i Sverige och förutsättningarna att öka den är i dagsläget inte stora.
Vore det bättre med större arealer sjöar, trädlösa myrar eller fjäll? Eller vägar, kraftledningsgator och städer?
Personligen tycker jag att det gärna finge vara mer än 70 procent skog, det är varken hutlöst eller solkigt.
En grön solfångare som både kan producera förnybara råvaror och göra klimatnytta är en win-win-lösning av sällan skådat slag – även om miljövetaren Pontus Axén motsätter sig detta.
Marianne Eriksson är jägmästare och skogsföretagare..
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
