fredagskrönikan De sociala mediernas affärsidé är att förändra vad du gör, hur du tänker, vem du är. Kanske behövs det mer regleringar kring hur bolagen får använda vår information, skriver Tanvir Mansur.
En gammal slogan på internet lyder “If you don’t pay for the product, then you are the product”.
Där startar Netflix-dokumentären The Social Dilemma. I filmen intervjuas föredettingar och avhoppare från olika Silicon Valley-bolag och forskare, som avslöjar det som de flesta av oss egentligen redan känner till – men kanske inte vill erkänna. De här bolagen har makten att styra vårt beteende.
De tjänar pengar på vår uppmärksamhet. Ju längre vi använder deras appar och sociala medier, desto mer kunskap får de om vårt användande. Och den informationen kan användas dels för att skicka annonser till oss, men också för att kunna påverka vad vi gör på internet. Och utanför.
Så ser det ut för väldigt många stora sociala medier-företag idag. Som Google, som äger Youtube. Och Facebook som också äger Instagram och Whatsapp. Men även Netflix, Snapchat, TikTok, Tinder och i princip alla appar som behöver vår data. Men det de säger är att de behöver informationen för att kunna ge oss bättre service.
Företagen samlar information om hur länge vi tittar på olika bilder och videor, var vi är nånstans, vilka tider vi är vakna. Och så skickar de notifieringar, så att vi alltid återkommer till mobilen. Det där surrandet i fickan, som gör att vi inte kan låta bli att ta upp telefonen.
Vi är produkten.
Men den stora frågan är: Hur har vi kunnat ge så här stor makt till de här bolagen?
Jag har tidigare skrivit om hur lätt det är att bli beroende av Tinder och andra dejtingappar, efter att själv ha testat flera av dem. Jag blev hooked. En del av hjärnans belöningssystem är lyckoämnet dopamin. Det utsöndras varje gång vi gör något kul, och även när vi äter, tränar, har sex, och gör saker som motiverar oss att fortsätta. Detsamma gäller saker som vi blir beroende av. Shopping, alkohol, och idag även scrollandet på sociala medier. Det här användandet påverkar också hur vi mår.
Shoshana Zuboff har varit professor på Harvard Business School, och har skrivit flera böcker om övervakningskapitalism. I The Social Dilemma beskriver hon hur Facebook har genomfört flera experiment över hur de kan påverka användarnas beteende:
Går det att använda vi subliminala ledtrådar för att få fler människor att rösta i USA:s midterm-elections? Och de upptäckte att det gick. En slutsats de drog var att vi nu kan påverka beteenden och känslor i den verkliga världen, utan att användaren är medveten om det. De är helt aningslösa.
Cambridge Analytica-skandalen visade hur man i olika länder har kunnat påverka demokratiska val genom att använda data från Facebook. Men den stora frågan är: Hur har vi kunnat ge så här stor makt till de här bolagen? Det är inte som att vi har röstat fram den här makten till företagen i USA? De här företagen försöker egentligen inte förenkla livet för oss, utan deras motiv är att använda vår data.
Så den slogan som användes förr, stämmer inte riktigt. Det är snarare så här:
“It’s the gradual, slight, imperceptible change in your own behavior and perception that is the product.”
Det förklarar virtual reality-skaparen Jaron Lanier i dokumentären:
Det är den enda de kan tjäna pengar på. Att förändra vad du gör, hur du tänker, vem du är. Det är en gradvis förändring.
Men pengarna är inte allt.
Dokumentären visar hur algoritmerna, som gör att du ser bara det som bolagen har bestämt att du ska se, skapar filterbubblor. Så om dina kompisar, och andra som liknar dig, är arga över något, så dyker det upp oftare i ditt flöde. Och därför, kan de här algoritmerna öka polariseringen i samhället. Vi ser bara åsikter som vi håller med om.
En av de största konsekvenserna av det här, skedde i Myanmar. Där spreds islamofobiska rykten om minoritetsgruppen rohingya under flera år på Facebook. Det ledde till hatbrott, byar som brändes ner och i slutändan det som idag är folkmordet på rohingya. Runt en miljon rohingya är på flykt från Myanmar, efter förföljelserna. Det här är något även Facebook själva har medgett, att plattformen bidrog till spridningen av hatpropaganda, och att de borde ha gjort mer för att förhindra det.
Facebook har nu svarat på kritiken från The Social Dilemma. De menar att filmen är sensationalistisk, och onyanserad. Och visst, det är mycket stråkar och domedagskänsla över hela dokumentären. Och många före-dettingar från Silicon Valley-bolagen i filmen som inte har insyn i hur företagen funkar just idag. Filmen tar inte upp det som också är positivt med sociala medier. Varje dag kan människor träffas online, på ett sätt som inte gick förr. Vi kan beställa mat, dejter, hålla kontakt med människor över hela världen. Inte minst under pandemin har det varit viktigt. Och sociala medier är en del av vår vardag idag. På ett sätt måste vi anpassa oss efter den verkligheten. Men samtidigt behöver vi vara medvetna om den makt vi ger till företagen.
Kanske behövs det mer regleringar kring hur bolagen får använda vår information. Vi måste också vara källkritiska till den information som våra vänner delar på sociala medier. Ju argare vi blir över något, desto fler reaktioner och klick får det. Därför är det viktigt att dubbelkolla vart vår kunskap kommer ifrån. Dessutom borde vi kanske stänga av våra notifieringar, så att mobilen inte styr våra liv. Det enda jag vet är att jag nu inte kommer gå och lägga mig med mobilen i sovrummet. Oavsett hur många notifieringar jag får.
Tanvir Mansur är skribent och producerar podcasts.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
