Jämställda löner – det går för långsamt

ledare Kommunal lämnar samordningen inom LO, som därmed åter står oenigt inför en avtalsrörelse. Det vi just nu ser hända kan vara en dramatisk förändring på svensk arbetsmarknad.

Kommunal lämnar samordningen inom LO. Nästa års avtalsrörelse gäller avtalen för omkring tre miljoner medlemmar inom alla fackförbund.
Det är osäkert var Kommunals besked kommer att betyda för de faktiska löneökningarna, men en sak är säker efter tisdagens besked – LO står inte enade i avtalsrörelsen. För andra gången på några år. Även 2016 sprack samordningen.
En gång är ingen gång. Två gånger betyder att det vi just nu ser hända kan vara en dramatisk förändring på svensk arbetsmarknad. Kommunals ordförande Tobias Baudin betonar också att detta kan få konsekvenser för Kommunals framtida relationer till LO.
Enligt de första kommentarerna från Kommunal tänker de sig att de ska få ut mer om de går på egen hand. Det blir enklare att ställa hårda krav. På flera sätt är det en rimlig slutsats. Kommunal ansluter en halv miljon medlemmar. Det räcker långt,  och redan nu talas det om en ökad risk för strejk bland undersköterskorna.

Kommunal ansluter en halv miljon medlemmar. Det räcker långt,  och redan nu talas det om en ökad risk för strejk bland undersköterskorna.

Även det verkar troligt. Skulle arbetsgivarna krångla allt för mycket är det enklare att ta till strejkvapnet när inte samordningen hänger som en filt över Kommunals axlar.
Samtidigt måste Kommunal brottas med samma verklighet oberoende av vilket. Många kommuner har redan i dag har svårt att få ekonomin att gå ihop. Enligt en färsk SKL-rapport kommer ett 90-tal kommuner och sju regioner får det tufft 2019. Omkring 20 av dem behöver troligen höja skatten inför nästa år.
Mot den bakgrunden: Hur stort utrymme kommer arbetsgivarna anse att det finns? Mindre än Kommunal hoppas, förstås.
Hur villiga att kompromissa kommer de att vara? Inte särskilt, tyvärr. SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) kräver att staten tar ett större ekonomiskt ansvar för välfärdsekonomin ute i kommunerna, och det är nog nödvändigt om nästa års avtalsrörelse över huvud taget ska ha en chans att flyta smidigt.

Att Kommunal har fog för sin oro för löneutvecklingen verkar alla dock eniga om, inte minst inom LO. Konflikten verkar främst handla om strategin för att nå dit. I fredags skrev företrädare för Seko och Fastighets en gemensam debattartikel där de argumenterade för stora satsningar på de yrkesgrupper som har de lägsta lönerna, yrken där främst kvinnor arbetar.
Målet för LO är att löneskillnaderna mellan män och kvinnor ska halveras innan 2028. I de föregående avtalsrörelserna har målet varit att ta ett rejält kliv mot en sådan utjämning, men några större effekter har det inte fått. Det går för långsamt och enligt de värsta scenarierna kommer det med dagens takt ta över 40 år att nå jämställda löner.
Av erfarenhet vet vi ändå att en samordning inom LO är det mest effektiva sättet att verkligen åstadkomma varaktiga förändringar på lönerna. Den nuvarande samordningen och samlingen kring det så kallade industrimärket tillkom för att hålla inflationen i schack. Lönerna skulle inte öka mer än produktiviteten. Det har också lett till stigande reallöner under lång tid. Men det har inte löst bristen på jämställda löner.
Kommer Kommunals strategi fungera bättre? Det vet vi först nästa år.
Kan resten av LO-förbunden samordna sina krav och strategier och dra i samma jämlikhetsskapande riktning? Under onsdagen hålls LOs repskap, vilket bör ge svaret på den frågan. Inför mötet har alla utom Kommunal lagt locket på. Inga kommentarer.
Inom kort vet vi vad det betyder.