Anställningsvillkoren i flygbranschen är avgörande för säkerheten ombord på planen. Den före detta flygkaptenen Jan Nordin ser med stor oro på utvecklingen i branschen.
Debaclet runt lågprisflygbolaget Norwegian och andra lågprisbolag visar på en industri där det mesta hamnat snett.
I rapporteringen runt konflikterna mellan Norwegian och dess anställda talas i media uteslutande om anställningsvillkor. Med all rätt då problemet är centralt. Ska anställda få tillhöra en fackförening med kollektivavtal och ha ordnade anställningsförhållanden med anställningstrygghet. Eller ska till exempel piloterna hyras in från bolag där någon trygghet inte råder.
Kabinpersonalen är ombord för att utrymma ett plan i ett nödläge och hjälpa nödställda passagerare med sjukvård. Deras primära funktion är safety. De ska vid en misslyckad landning vara alerta/motiverade/utbildade nog att få ut passagerarna på 90 sekunder (flygplanets certifieringskrav). Ett flygbolag utan egna anställda har avsevärt sämre möjligheter att säkerställa att folk ens förstår vad de säger.
Allmänheten anar inte hur viktiga de omtalade anställningsvillkoren är för flygsäkerheten.
Nu anas en ny hotbild, som inte kommer att åtgärdas förrän något hänt. Erfarenheten visar att i vissa miljöer – läs pressad ekonomi – är en väl fungerande fackförening för piloter den enskild mest flygsäkerhetshöjande faktorn alla kategorier.
I lågprisbolagen anstränger man sig för att hålla piloterna oorganiserade och försök att bilda någon form av fackförening innebär omedelbart avsked i minst ett av dessa bolag.
Om ett lågprisbolag i framtiden råkar ut för en incident eller olycka kommer man med stor sannolikhet kunna härleda orsaken till överdriven sparkramp i bolaget och obefintligt fackligt stöd för piloterna.
Utan stöd från arbetsgivare och för att inte hamna på någon ”shit list” så flyger de anställda plan som borde stå på marken, man flyger när man är för trött eller sjuk och man har tar till exempel inte adekvata bränslereserver.
Ett känt lågprisbolag, bogserades enligt Landvetter-kontoret för några år sedan in efter landning i Göteborg med snustomma tankar. Nyligen nödlandade tre plan från samma bolag i Valencia på grund av bränslebrist.
Framtidens olyckor kommer inte att bero på bristande teknik. Man kommer att få problem orsakade av fatigue (extrem trötthet), undermålig utbildning och någon kommer förr eller senare att ramla ner av vanlig hederlig soppatorsk.
Ekonomiska åtstramningar i all högteknologisk verksamhet påverkar kvaliteten negativt och i flygbranschen innebär försämrad kvalitet försämrad flygsäkerhet.
Det som hamnat helt snett i media är när man jämför SAS och Norwegian. I SAS försöker man spara genom att föra över en del personal till mindre bolag med lägre löner, men man har fortfarande kvar anställningstryggheten. En missnöjd pilot flyger inte mindre säkert för att han fått lägre lön. En pilot i ett lågprisbolag däremot får tänka sig för innan han fattar beslut som främjar flygsäkerheten om det innebär extra kostnader för bolaget.
Dessutom finns många av de bemanningsföretag som lågprisbolagen anlitar i Asien – vars olyckor den senaste tiden visat på stora brister i utbildningen även hos piloter som redan är anställda i lokala bolag.
Flygindustrin är för känslig för slarv med anställningsförhållandena för cockpit- och kabinpersonal. Det kallas vilda västern och orsakar stor turbulens som inte kommer att minska förrän någon gör något – eller något händer. Förmodligen i omvänd ordning.
Jan Nordin, Ex-kapten (40 år i branschen)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
