När Magdalena Andersson, ekonomisk-politisk talesperson för S, och finansminister Anders Borg (M) möts i debatter slår det inte alltid ideologiska gnistor. Ingen av de respektive siffersmederna penslar vare sig storslagna visioner eller reformvägar som kontrasterar.
När både höger som vänster stirrar sig blind på marginaler och noteringar i budgetdokument uteblir det stora samtalet. Ingen vill svara på hur låg efterfrågan och Europas ringlande arbetslöshetsöker bäst ska bemötas. Svaret går delvis att finna i 1990-talets strama budgetsaneringar. Det kollektiva minnet av skuldkrisen och 500-procentig ränta satte så pass djupa spår i den svenska socialdemokratin att dåtidens sanningar permanentades. Ramarna göts i grå betong.
Lyckligtvis är världen större än den partipolitiska debatten i Sverige.
Vår tids mest intressanta ekonomiska experiment verkar i stället pågå i Japan. Medan västvärldens finansministrar har kastat in handdukarna genomför Japan radikala reformer för att bryta landets 20-åriga brottningsmatch mot deflation och trög tillväxt. ”Abenomics”, uppkallat efter premiärminister Shinzō Abe, består dels av expansiv penningpolitik via kvantitativa lättnader som fördubblar penningmängden, dels av finanspolitiska stimulanser och offentliga investeringar.
Under många år stod landet tomhänt, med en ränta runt noll och politisk ovilja att investera. Samma mönster känns igen i ett Europa där de folkvalda snarare litar på byråkraterna vid centralbanken än tar det egna ansvaret.
Det japanska experimentet har fått keynesianer att gnugga händerna i förtjusning över en politik som går emot omvärldens åtstramningssjuka. Medan högerekonomer varnar för riskerna med växande skulder, skriver Paul Krugman en ledare i New York Times om att Japans framgångar är ett lyckat exempel på ekonomisk reformpolitik som fungerar. Nu finns inte längre ursäkter för västvärldens politiker, menar han.
Och bra går det. Under första kvartalet låg tillväxten i Japan på 3,5 procent, huvudsakligen driven av hushållens konsumtion. Även Christina Romer, professor i ekonomi vid Berkeleyuniversitet och tidigare rådgivare till president Obama, imponeras av Japan och hoppas på en liknande omsvängning i väst.
Under depressionen i USA på 1930-talet valde president Franklin D. Roosevelt att vända ryggen åt dåtidens ekonomiska sanningar. Hans väg framåt blev i stället ”the New Deal”. I ett tal på Demokraternas konvent 1933 förklarade han att dåtidens generation stod inför ett ”möte med ödet”. Kanske är det likadant nu.
Japans smarta och progressiva ekonomiska verktygslåda borde få fler att förstå att svaret på minskad efterfrågan inte är minskad efterfrågan. Antingen finner sig vänstern i att acceptera spelregler som krymper politikens spelrum och cementerar en underprivilegierad klass. Eller så letar den idépolitisk näring till reformer som stärker hela samhället.
Så vilken väg väljer vi?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
