Foto: Flickr/Susanne Nilsson
Foto: Flickr/Susanne Nilsson

Egentligen borde jag väl applådera ansatsen att åstadkomma bakverk som är både nyttiga och himmelskt goda. Men jag kan inte skaka av mig den sorgliga känsla som infinner sig.

”Det är något sjukt med det här receptet.” Min redaktör mejlar, upprörd. Hon har provbakat en finsk surmjölkskaka – ett slags låg, seg sockerkaka – som jag skrivit ner receptet till. Två gånger. Den har blivit bränd och ändå inte färdig. Jag dubbelkollar med kocken. ”Allt stämmer. Men det är väldigt svårt att lyckas. Nyckeln är att hälla i oljan sakta, nästan som i en majonnäs”, svarar han.

Bakning är en tekniksport. I en gryta går det mesta att alternera – i sufflé är det otänkbart. Det krävs en viss mängd ägg i förhållande till socker, smör och mjöl och så vidare. Problematiskt för den växande gruppen av glutenallergiker och laktosintoleranta. Det finns en marknad här, inser jag när jag räknar antalet kokböcker som givits ut under 2014 med ordet ”utan” i titeln. Det handlar framför allt om bakning.

“Nytt fikabröd: Baka gott utan gluten”, Jessica Frej och Maria Blohms uppföljare till hitten “Nytt bröd: Baka gott utan gluten”, är skriven med en bejakande inställning. Det är emellertid inte bara allergier och överkänslighet som driver utgivningen.

Den främsta motorn är vår tids förakt för kolhydrater. Det brukade vara 0% fett som sålde, nu är det 0% kolhydrater. Ulrika Hoffers “Smarta sötsaker: Utan socker, gluten och mjölk” tar sikte på de ”som gjort ett aktivt val att äta bättre, må bättre”. “Friendly food: Mat utan gluten, socker och mjölk” är ingen renodlad bakbok, men förlaget trycker på att Hanna Göransson inte bara ger recept på lasagne utan också ”chokladbomber och godis”. Samtidigt som man äter nyttigt. I Emelie Holms “Sött utan vitt socker” är boven uppenbar.

Jag ska erkänna att jag när en grundmurat skeptisk inställning till hälsofika. Den avgjort äckligaste fikan i mitt liv serverades av ett livsstilshälsokafé i Stockholm. Särskilt starkt är minnet av en blå, sockerfri raw-boll. Den kostade 40 kronor och smakade fimp.

Egentligen borde jag väl applådera ansatsen att åstadkomma bakverk som är både nyttiga och himmelskt goda. Lyckas det vore det en teknisk landvinning. Men jag kan inte skaka av mig den sorgliga känsla som infinner sig.

Dels över att allergier, intolerans och andra konsekvenser av modern livsmedelsproduktion ställer till det för så många. Men också över att det är så mycket man i allmänhet uppmanas klara sig utan. Det påminner inte så lite om kokböcker från ransoneringsåren under kriget. Det går lika bra ändå, håll humöret uppe, ingen kan tro att det uppvispade äggpulvret är något annat än grädde.

Det är väl också någonstans däri det ligger, själva grundproblemet. Det pågår om inte ett krig, så en djup konflikt med våra kroppar. Pressen att se ut på ett visst sätt – och att samtidigt vara en härlig och bejakande typ som unnar sig att njuta – är så stark att man ransonerar tillvaron på egen hand.

Av Jenny Damberg