Ska vi acceptera tredubblade subventioner till alkohol, socker och kött? Det blir konsekvensen av EU:s nykoloniala politik, skriver Jens Holm (V).
För några veckor sedan avslutades WTO:s förhandlingar på Bali. Där drev EU och Sverige att Indien och andra utvecklingsländer inte skulle få subventionera baslivsmedel i sina länder. Det var ”handelsstörande” hävdade EU, uppbackade av Sveriges handelsminister Ewa Björling. Nu har Indien och ett 40-tal utvecklingsländer fått några år på sig att avveckla dessa stödprogram. Hur det kommer att påverka de allra fattigaste tog inte WTO hänsyn till.
I dag har vi på EU-nämnden diskuterat ett EU-förslag, rubricerat: ”Informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden och i tredjeland” (KOM (2013) 812). Detta handlar om rena subventioner till europeiska livsmedelsföretag och deras reklamkampanjer för ökad konsumtion av deras produkter.
När utvecklingsländerna uteslutande vill subventionera sådant som är nyttigt; baslivsmedel och gynnar de fattigaste vill EU-kommissionen att våra skattepengar ska kunna gå till reklamkampanjer för bland annat vin, sprit och kött. Ja, ni hörde rätt! Alltså sådant vi av folkhälso- och miljöskäl borde konsumera mindre av.
Det här illustrerar i ett nötskal EU-politikens tydliga både nykoloniala och helt inkonsekventa drag. Vi sätter våra egna företag först oavsett pris i både pengar och försämrad folkhälsa. EU har uttalat sig att man vill minska så kallade miljöskadliga subventioner. Men man kan glatt subventionera stora köttbolag och producenter av alkohol. EU vill bekämpa fattigdom i världen, men utvecklingsländernas program för att säkra produktionen av baslivsmedel ska motarbetas med kraft.
Och det mest absurda i detta är att EU-kommissionen vill mer än tredubbla bidragen till dessa reklamkampanjer. Från 600 miljoner kronor per år till nästan två miljarder kronor årligen vid år 2020. EU lägger också in förslag på nya produkter som ska kunna få bidrag; choklad, bageriprodukter och öl. Just det, belgiska praliner, franska croissanter och tysk öl är ju verkligen sådant som vi européer måste konsumera mer av. Eller?
Europas länder befinner sig i ekonomisk kris och tvingas spara på viktiga saker som skola och sjukvård. Men detta krassa läge har inte drabbat EU:s byråkrater som fortsätter att ösa mångmiljonbelopp från våra gemensamma resurser över sådant som vi egentligen borde göra mindre av.
Grundproblemet är att så mycket av det som händer i EU sker i det fördolda. Det är bra att landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) har kritiserat höjningen av dessa bidrag, men det är ingen fråga han väljer att ta strid i. Jag frågar mig varför? Förutom att det handlar om mycket pengar är det en viktig principiell fråga.
Ska EU i internationella förhandlingar driva att utvecklingsländer inte får subventionera baslivsmedel medan man själv öser hundratals miljoner över alkohol- och sockerindustrin? Ska vi å den ena sidan vilja förbättra folkhälsan, men å den andra ge gigantiska bidrag till det som får oss att må sämre?
Nej. Stå upp för alla länders rätt att brödföda sig själva och sluta subventionera det som är skadligt. Det borde vara en självklarhet. Men dessvärre är det inte så. Inte än.
Jens Holm (V), riksdagsledamot och författare till EU – inifrån.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
