Medborgarna i en fungerande demokrati ska inte behöva frukta att militären griper in om det blir ett valresultat som inte faller generalerna i smaken, skriver Jesper Bengtsson, chef på Tankesmedjan tiden.
På söndag hålls det val i Burma. För första gången på decennier får landets medborgare gå och rösta i ett val som i alla fall på ytan kan bli rimligt demokratiskt.
Men oron är stor för att militären ska ”fixa” valresultatet till sin egen fördel.
I valet för fem år sedan visade militären att man har byggt upp ett fungerande system för massivt valfusk. Den gången vann militärens parti USDP en bred majoritet i parlamentet.
Ändå, och till mångas förvåning, inleddes en period av demokratiska reformer under den nya presidenten Thein Sein. Pressen fick ökad frihet. Föreningsfriheten och rätten att organisera en politisk opposition ökade.
Dessa reformer fick EU och USA att ompröva sin Burmapolitik. Efter några decennier av sanktioner och diplomatiska bojkotter normaliserades relationerna.
I dag är alla på plats i Burma. Alla betydande statsledare har besökt landet. Västerländska företag springer benen av sig för att investera i en av Asiens största ännu oexploaterade marknader. Biståndsmiljarder rullar in.
I mars 2011 fick demokratirörelsens ledare Aung San Suu Kyi frågan var Burma befann sig i en demokratisk skala från ett till tio. Hon svarade: ”På ett”.
Sedan dess, efter de första optimistiska åren, har demokratiprocessen stannat av och trots valet på söndag är Burma långt ifrån någon fungerande demokrati.
I en fungerande demokrati skulle alla medborgare få rösta, men landets valmyndighet har redan stoppat valet i en rad distrikt där det pågår eller finns risk för väpnade konflikter mellan regeringsarmén och etniska minoritetsgrupper. I dessa områden skulle militärens parti USDP inte vinna.
I en fungerande demokrati skulle alla religiösa och etniska grupper bli representerade, men av rädsla för att stöta sig med en bred anti-muslimsk opinion har både USDP och oppositionspartiet NLD strukit alla muslimer från sina listor.
Förtrycket av den muslimska folkgruppen rohingyas är omfattande och vedervärdigt.
I en fungerande demokrati skulle medborgarna inte behöva frukta att militären griper in om det blir ett valresultat som inte faller generalerna i smaken. I Burma ger grundlagen armén rätt till 25 procent av platserna i parlamentet och försvarsledningen får utse flera viktiga ministerposter.
Burmas överbefälhavare Min Aung Hlaing har visserligen lovat att respektera valet, men han har också uppmanat landets militärer att rösta på kandidater som kan bevara landets ”ras och religion”.
Detta är den mörka bilden av söndagens val.
Den ljusa bilden handlar om de möjligheter valet kan öppna för. Om Aung San Suu Kyi och NLD vinner en majoritet av platserna i parlamentet får de en chans att återuppta reformprocessen. Då kan de påverka landets utveckling. Då kan de vrida skruven några extra varv.
Men om så inte bli fallet? Om militären riggar även det här valet? Om de utnyttjar de etniska oroligheterna som en ursäkt för en militärkupp?
Då måste Sverige, och andra länder som de senaste åren öppnat sig för Burma, åter ompröva sin strategi.
Jesper Bengtsson, chef på Tankesmedjan tiden
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
