Lärarutbildningen är värd riktiga förändringar, inte populistiska förslag som glöms bort när OECD-stormen är över, skriver Jessica Schedvin, lärarstudent och liberal debattör.
Återigen får den svenska skolan kritik från OECD för att inte prestera på en tillräckligt bra nivå. Det är inte första gången.
Tvärtom börjar det bli en obehaglig tradition att Sverige kritiseras av internationella experter för att skolan underpresterar.
Liksom att kritiken bemöts genom att Miljöpartiet skyller på Folkpartiet som i sin tur låter meddela att om skolan hade förstatligats hade allting varit fri och fröjd. Sedan tystnar diskussionen.
I går inledde OECD:s direktör Andreas Schleicher sin presentation med att säga att resultatet var en besvikelse för honom och att ”Sveriges skolsystem har förlorat sin själ”.
Han menade även att Sverige tidigare har varit en internationell förebild, men att vi i dag inte kan tala om meriter som skedde under fornstora dagar. I dag är krisen ett faktum.
Sverige får både kritik för att missgynna det fria skolvalet genom att inte ge föräldrar och elever bra information, men även för att missgynna lågpresterande elever. Bättre lärare måste rekryteras till skolor med lägre resultat och lärarnas kompetens måste stärkas.
Den viktigaste faktorn som OECD tar upp är att lärarnas status behöver höjas, och lösningen på detta är inte endast högre löner. Det krävs ett förändrat synsätt både inom och utanför skolan.
Den resan börjar på lärarutbildningen.
Under de fem år jag har studerat på lärarutbildningen har jag fått ämnesdidaktiska verktyg för att kunna undervisa väl i svenska och svenska som andraspråk, men jag har saknat en övergripande reflektion över vad läraryrket egentligen innebär – och vilken roll jag som kommande lärare spelar i skolan utifrån ett bredare perspektiv.
Under dessa fem år har jag sett hur många av mina kurskamrater har lämnat utbildningen, med motiveringen att det inte är värt det.
Samtidigt som detta sker meddelade Lärarförbundet senast i mars att 65 000 lärare kommer att saknas om tio år. Det bidrar till att de lärare som finns i skolan får ta mer ansvar och det är därför inte förvånande att 45 procent av alla lärare under 40 år vill byta jobb innan pensionen. Det är ingenting som vi kan strunta i.
Under dagen har både politiker och skoldebattörer förfasat sig över OECD:s resultat. Jag gissar att det, liksom tidigare, kommer att dämpa sig för att komma upp på agendan nästa gång kritik dyker upp. Det är just denna politiska flathet som bidrar till att situationen inte förbättras.
Lärarutbildningen har full potential att bli bättre och välkomna studenter i stället för att skrämma bort dem. Följande tre faktorer skulle kunna bidra till en smalare, mer effektiv utbildning.
Förkorta lärarprogrammet
Förkorta och komprimera. En gymnasielärarutbildning upptar fem och ett halvt år i studier och det är fullt förståeligt att det avskräcker. Gör studietempot intensivare, effektivisera och komprimera utbildningen.
Centralisera lärarutbildningarna
I dag finns det lärarutbildning på 28 orter i Sverige. I Finland finns den på 8 orter. Genom att vi historiskt sett har haft en decentraliserad utbildning skapar det en ojämlikhet i kvalitet. Det ska inte spela någon roll var du studerar. Resultatet ska bli detsamma. Både eleverna och de kommande lärarnas har rätt till en jämlik utbildning.
Intagningstest för lärarutbildningen
För något år sedan talades det om att det krävs 0,1 på högskoleprovet för att bli antagen till lärarprogrammet. Det må man ta med en nypa salt, och i stället mäta kvaliteten på de studenter som faktiskt avslutar sin utbildning. Ett intagningstest till lärarprogrammet skulle dock kunna motverka de stora avhopp som sker. Alla ska inte bli lärare och det är bättre att dessa upptäcker det innan de påbörjar utbildningen. Och definitivt innan de tar en examen.
Men inte minst krävs en attitydförändring. Jag möts fortfarande av förvånande blickar när jag berättar om mitt yrkesval och det slutar inte sällan i en försvarsdiskussion där jag får förklara det fantastiska i att arbeta som lärare, möta barn och unga och följa och vägleda dem genom en värld av fantastisk kunskap.
Som lärare kommer jag få förmånen att se människor utvecklas samtidigt som jag får lära ut mitt favoritämne. Det är värt riktiga förändringar, i stället för symbolpolitiskt käbbel i form av populistiska förslag som glöms bort när OECD-stormen är över.
Jessica Schedvin, lärarstudent och liberal debattör.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
