Jimmy Adebisi Larsson: “Se rasimen i välfärden”

Plötsligt debatterar alla rasism, men ingen kopplar ihop vilken roll rasismen spelar i frågan om välfärd, sjukvård och skola. Det skriver Jimmy Adebisi Larsson antirasistisk skribent.

Jag vaknar varje dag av att kyrkklockorna ringer utanför mitt fönster. Kyrkklockor som gått från att vara religösa till att bli politiserade påbara några månader. Det har blivit en tydlig markör mot intolerans. Plötsligt debatterar alla rasism och vi kan sakta se hur en ny agenda i svensk politik breder ut sig. I den antirasistiska debatten pratar liberalerna om en rasism som främst handlar om fördomsfulla normer och attityder, att prata om den strukturella rasismen är som att svära i kyrkan.

Jasenko Selimovic skriver i DN Debatt (2/9) ”Ni i vänstern har alltid sett människor som svaga, förtryckta, infångade i övermäktiga strukturer, oförmögna att opponera sig mot medias och eliters makt”. Selimovic raljerar över de institutionaliserade strukturer vi idag ser systematiskt diskriminera människor på grund av deras hudfärg, språk, läggning, kön eller födelseort.

Vi pratar om hur vi ska sköta den svenska skolan, om sjukvården och välfärden. Vi pratar om alla dessa saker men kopplar aldrig ihop dessa frågor med den roll rasism, institutionaliserad diskriminering eller vitas privilegier spelar i frågan om välfärd, sjukvård eller skola. Det är som om problemen med strukturell diskriminering existerar i ett vakuum frånkopplat den rasistiska syn och rasifiering som underordnar sig människor.

I dagarna presenterade Jusek en rapport som behandlade skillnaderna mellan akademiker födda utomlands och akademiker födda i Sverige. ”85 procent av akademiker med svensk bakgrund har ett arbete i nivå med sin utbildning, medan motsvarande siffra för akademiker med utländsk bakgrund är knappt hälften” säger Juseks ordförande Sofia Larsen. Men det är inte bara ett problem att utlandsfödda har svårare att få ett jobb som motsvarar deras utbildning. Lägre lön och arbetslöshet är också vanligare i dessa grupper.

En annan rapport som presenterades i dagarna var Europe’s White Working Class Communities. När man i rapporten tittade påhur många procent av eleverna som studerade vidare på universitet var siffran för Danderyd 76% och för Botkyrka 41%. ”De dramatiskt ökande skillnaderna i utbildningsresultat mellan olika befolkningsgrupper är ett av de huvudområden där vi arbetat med att förstå konsekvenserna av liberaliseringen av utbildningssystemet och den åtföljande segregeringen som följt avregleringen”- skriver man i rapporten.

I rapporten Medellivslängd och ohälsotal utmed spårtrafiken i Stockholm kan vi läsa om ett segregerat Stockholm. Danderyd kommun har högst medellivslängd för både män och kvinnor medan Sundbybergs stad har den lägsta för båda könen. Det som skiljer dessa kommuner åt 6,2 år för kvinnor och 5,7 år för män. Samtidigt som medellivslängden har ökat för båda könen visar den också på att skillnaden mellan kommuner med lång och kort medellivslängd har ökat. Den största ökningen sker bland kvinnor.

En rapport om Afrofobi släpptes för några månader sedan. I den kan vi läsa om hur andelen afrofobiska hatbrott i relation till både det totala antalet hatbrott och de rasistiska hatbrotten har varit och är fortfarande väldigt hög sedan statistiken började föras över hatbrott mot afrosvenskar 2008. Aftrosvenskar har en överrepresentation på240% vilket gör dem till den minoritet som blir mest utsatt för hatbrott i Sverige. I rapporten kan vi läsa om hur afrofobiska hatbrott ökat sedan 2008 med 24%. Hatbrotten mot afrosvenskar utgjorde en femtedel av alla hatbrott i Sverige 2012.

Lunds universitet tog fram en rapport som visade att ’Erik’ har 50% större chans än ’Hassan’ att få komma på arbetsintervju. En rapport från Växjöuniversitet visade att personer med svenskklingande namn fick komma på fyra gånger fler lägenhetsvisningar än arabiskklingande. Listan på rapporter som visar på strukturell diskriminering kan göras lång.

Jag hade velat se en artikel där Jasenko pratar om hur vi hittar lösningar på de problem som rapporterna tar upp istället för att raljera över ifall strukturer finns. För alla som dagligen är utsatt för strukturell rasism blir individens frihet sekundärt. Vithet, heterosexualitet, manlighet, etc. är inte identiteter. De är maktstrukturer. Att identifiera sig med dem är att delta i deras världsbild. Vi är alla en del av en systematiskt diskriminering, men du har ett val att främja eller gå emot. Det är dags att börja ta frågan om antidiskriminering och social rättvisa på allvar.

Jimmy Adebisi Larsson
Antirasistisk skribent