Kyrkomassakern i USA är en väckarklocka. Det är dags att vi gör oss av med föreställningen om att skämt med rasistiska inslag antingen är ett individuellt eller ett institutionellt problem.
Dylann Roof har nu erkänt kyrkomassakern i USA där nio svarta människor miste livet. Han säger själv att han ville starta ett raskrig.
Roofs skolkamrat John Mullins berättar för CNN att han ”aldrig tog hans skämt om rasism på allvar, men nu när han visat sitt sanna jag borde det kanske ha tagits på större allvar”. Rasistiska skämt reduceras ofta till en fråga om personliga fördomar. Men på samma sätt som rasistiska uttalanden upprätthåller en rasistisk världsbild gör även rasistiska skämt det.
I det här fallet görs kopplingen tydlig när kusinen till den pastor som mördades citerade en överlevare, som berättade att Roof hade sagt: “Jag måste göra det. Ni våldtar våra kvinnor och tar över landet. Ni måste bort”. Tesfahuney Mekonnen, docent i kulturgeografi och universitetslektor på Karlstads universitet, skriver ”Vithet är det som inte syns men ändå talar”. Det är på tiden att vi börjar att prata om vad vithetens ignorans har för konsekvenser.
Första gången afroamerikaner blev offer för ett terrordåd i en kyrka i USA var bombningen av 16th Street Baptist Church i Birmingham, Alabama 1963. Det brukar beskrivas som ett av de mest avskyvärda massmorden i USA:s historia. Då var det Ku Klux Klan som stod bakom bombdådet. Dr. Martin Luther King Jr. höll efter sprängningen 1963 ett minnesvärt tal som senare sägs ha inspirerat John Coltrane att skriva låten Alabama.
Den del som Coltrane ska ha haft i åtanke är den där King pratar om sin syn på smaklösa skämt: ”[…] De dog inte i slummen eller på någon bakgata i Birmingham. De dog inte heller medan de diskuterade eller lyssnade till smaklösa skämt. De dog mellan de heliga väggarna i Guds kyrka där dom diskuterade den eviga betydelsen av kärlek”.
I kontrasten mellan de smaklösa skämt som hördes på Birminghams bakgator och diskussionen om den eviga betydelsen av kärlek kan vi utläsa vilken syn King hade på det han beskriver som smaklös humor. Detta var över 50 år sedan. Avhumaniserande och våldsam humor har alltid kopplat an till rådande maktstrukturer.
Alice Bah Kuhnke (MP) skriver bra på SVT Opinion om Afrofobirapporten. Hon lyfter satsningar på ökad kunskap i skolorna för att bekämpa afrofobi, antisemitism, antiziganism, islamofobi, homofobi och transfobi. Om vikten av större förståelse för vår koloniala historia och vikten av ett utvecklat arbete för att bekämpa hatbrott hos Polismyndigheten.
Andra delar som Afrofobirapporten tar upp är att under perioden 1997–2006, då andelen som bodde i hyresrätt minskade inom alla grupper, var invånare födda i Afrika den grupp där förändringen var mindre än en procentenhet. Vidare att 28 procent av svenska invånare födda i Afrika stod helt utanför arbetsmarknaden 2011. Nästan samtidigt som inrikes födda hade en arbetslöshet på endast 3,5–4 procent.
Rapporten konstaterar också att medianinkomsten bland kvinnor från Afrika och Asien är den lägsta av alla grupper och att medianinkomsten för kvinnor födda i Afrika stod still mellan 2006 och 2011, samtidigt som den ökade påtagligt bland inrikes födda.
Det är viktigt att koppla ihop frågor gällande hatbrott och kunskapslyft med den roll rasism, institutionaliserad diskriminering och vitas privilegier spelar i frågan om välfärd, arbetsmarknad och bostadsmarknad. Annars framstår lätt problem med strukturell diskriminering som att de existerar i ett vakuum frånkopplat den rasistiska syn och rasifiering som icke-vita möts av dagligen.
Vi har en föreställning om att skämt, ignorans och okunskap med rasistiska inslag antingen är ett individuellt eller ett institutionellt problem, trots att det på samma sätt som rasismen i övrigt är ett strukturellt problem.
Det är först när samhällets alla maktstrukturer förändras som vi också kan göra skillnad långsiktigt. I slutändan kommer vi inte bli ihågkomma för vad vi gjorde för att förebygga rasismen, utan för vad vi inte gjorde.
Jimmy Larsson, antirasistisk skribent
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
