I ljuset av Mos Maiorum är det viktigt att komma ihåg att vi föds fria och blir diskriminerade, vi föds inte diskriminerade och kan befrias, skriver Jimmy Larsson, antirasistisk skribent.
Det är nu fem dagar sedan Sverige, i samarbete med EU, inledde en operation kallad Mos Maiorum, även kallad Super-Reva. Insatsen som går ut på att jaga papperslösa genom systematisk rasprofilering kommer att fortgå i sammanlagt två veckor.
Samtidigt som detta pågår släpper Forum för levande historia en rapport med namnet ’Tid för tolerans’ som säger att svenska ungdomar är bland de mest toleranta i världen. Inte nog med det, i början av 2013 släpptes en rapport av Niclas Berggen och Therese Nilsson som sa att Sverige var ett av de mest toleranta länderna i världen.
I ’Tid för tolerans’ kan vi läsa: ”När det till exempel gäller inställningen till invandrare bedömer vi att cirka 70 procent av pojkarna och närmare 80 procent av flickorna är mycket toleranta eller åtminstone i huvudsak toleranta”. Svenska Dagbladet skriver ”Kontakt med invandrare ökar tolerans”och Agenda ställer frågan ”Hur mycket invandring tål Sverige?”. Det är inte bara ”en tillspetsad formulering”, som Pia Bernhardson på SVT svarar när hon får frågan om valet av formulering, utan ett symptom på hur samhällsklimatet blivit allt mer uteslutande i sitt språk.
När en rapport utgår från en föreställd bild av svenskhet eller en programledare pratar om sig själv utifrån en norm skapar det en hierarki där den som ställer frågan placerar sig överst med mandat att tolerera.
Media reproducerar dagligen fördomsfulla bilder där alla som har föräldrar födda utanför Sverige kan beskrivas som invandrare, brottslingar, terrorister och bakåtsträvande. En retorik som göder våra fördomar och berättar för dig att du som individ kan passa in, men aldrig som grupp. Genom att använda oss av ord som tolerans gör vi skillnad på olika grupper i samhället och i dessa särskiljningar av samhällsgrupper döljer sig både värderingar och hierarkier.
Vi stämplar grupper av människor som ”invandrare”som i förlängningen blir ”de Andra”. Det blir ett sätt att göra olika grupper till någonting annorlunda, någonting att tolerera. Genom att systematiskt hålla dessa grupper avskilda normaliseras diskrimineringen och framstår istället som någonting naturgivet.
Den typ av andrafiering och hierarki som ordet skapar när det riktas mot olika samhällsgrupper är direkt skadligt om vi vill komma bort från ett samhälle där invandrare blir objektifierade genom en retorik som pratar om att ”integrera invandrare”eller ”tolerera invandrare”. Vår strävan måste vara att bryta upp dessa språkliga gränser som skapar ett ’vi’ och ’dom’.
George M. Fredrickson, professor vid Stanford University, skriver att ”rasismen är en kombination av olikhet och makt”. Ord som tolerans talas i dag av makten och skapar olikhet när den riktas mot ”de Andra”. Vi måste syna varje försök till att underordna olika grupper i samhället. Individer som delas in i samhällsgrupper och diskrimineras utifrån kön, hudfärg, läggning, språk eller födelseort kan vi inte välja att tolerera, det är en fråga om rättvisa.
Det är inte maktens sak att bedöma om vi ska tolerera mer invandring – det är deras sak att skapa ett system som behandlar alla rättvist. Det är viktigt att komma ihåg att vi föds fria och blir diskriminerade, vi föds inte diskriminerade och kan befrias.
Det spelar ingen roll hur tolerant land vi är när självaste institutionerna i samhället ger privilegium till majoritetsbefolkningen baserat påett förtryck av ”den Andra”. Individer som tillhör majoriteten kan vara oändligt toleranta eftersom de aldrig behöver uppleva rasprofileringen i Mos Maiorum.
Mos Maiorum (Super-Reva) är kvittot på att Sverige inte är ett ”tolerant”land.
Jimmy Larsson, antirasistisk skribent
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
