Ledare BNP sjunker och inflationen ger reallönesänkningar. I det läget hävdar Almega att låglönegrupperna måste stå tillbaka.
”Jag vill inte låta hjärtlös men de som tjänar minst måste få det sämre innan de kan få det bättre”. Så uttryckte sig Almegas arbetsgivarpolitiska chef härom veckan, och sågade Kommunals låglönesatsning. I samma intervju kan han heller inte svara på om en lön på 19 499 kronor i månaden är en för hög lön för att jobba inom äldreomsorgen.
Detta samtidigt som priserna och räntorna stigit snabbare än under 1990-talet. Flera fackförbund vittnar om att de lägst avlönade arbetarna har svårt att ens ha råd med mat hela månaden. Föreningen Makalösa Föräldrar som riktar sig till ensamstående heltidsföräldrar – majoriteten kvinnor – visade att 6 av 10 regelbundet lagar billigare mat till sig själva för att ha råd att ge sina barn en näringsriktig kost. Just produkter som blöjor och välling, som barnfamiljer ofta köper, har dessutom stigit extra mycket i pris.
Det är en tidig indikator på att lågkonjunkturen kommer snabbare än väntat
Många av dessa kvinnor jobbar på Almegas kollektivavtalsområde, som lokalvårdare eller vårdbiträden. De flesta på tidsbegränsade kontrakt eller deltidsanställningar. De tillhör gruppen arbetande fattiga, som utgör 1,5–2 procent av befolkningen, och som nu ser ut att öka.
De är människorna bakom SCB:s senaste statistiknyhet om att Sveriges BNP sjunker för december 2022.
BNP var i december 1,8 procent lägre än motsvarande månad föregående år. För det fjärde kvartalet som helt var BNP-minskningen jämfört med motsvarande kvartal föregående år 0,6 procent. Det är en tidig indikator på att lågkonjunkturen kommer snabbare än väntat, med arbetslöshet och ökad ekonomisk utsatthet som följd.
Först ut är de med osäkra kontrakt som inte syns i företagens varselsiffror.
I det här ekonomiska läget är i den internationella ekonomkåren i samklang om att ekonomisk kompensation bör riktas till de som drabbas hårdast av krisen.
I det ljuset är också LO:s förbundens förslag om en låglönesatsning ansvarsfull och välavvägd lönepolitik i det här läget. Även i det hypotetiska fallet, att fackförbundens krav på 4,4 procent skulle tillmötesgås, är det fortfarande en reallönesänkning.
Det är väl belagt att det inte är lönerna som driver inflationen. Däremot är inställningen att de sämst ställda arbetarna ska få det ännu sämre, det som driver fattigdomen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
