Jo, vi bör oroa oss för Kina

Konsekvenserna av Kinas ekonomiska styre är ett huvudbry bortom västerländska investerares väl och ve.

”Det luktade bubbla lång väg”, är den ekonomiska expertisens kommentar till krisen i Kina.

I tisdags gick den kinesiska centralbanken ut med att den sänker sin styrränta och lättar på kapitaltäckningskraven från kinesiska banker. Beskedet kom efter att Shanghaibörsen, till skillnad från börserna i andra delar av världen, fortsatte sin resa nedåt.

Frågan som har dryftats under veckan är vad detta kan innebära för den svenska ekonomin? Inte så mycket, tycks de flesta mena – det är först om börsfallet konkret börjar urholka hushållens ekonomi runt om i världen som läget blir allvarligt även för oss.

Andra menar att krisen förebådar en större global kris, lika allvarlig som den som orsakades av Lehman-kraschen 2008. De flesta verkar i alla fall vara eniga om att vi kan vänta fortsatt oro i världsekonomin.

Och frågan är hur börsrasen påverkar Kinabilden i väst och investerarnas syn på världens nästa största ekonomi som ett ekonomiskt paradis med ständig tillväxt?

I New York Times påpekar Paul Krugman – ironiskt – att Kina styrs av ett parti som kallar sig själv kommunistiskt, men vars ekonomiska politik är brutalt kapitalistisk. Alla i väst, framför allt i USA, har trott att kineserna har varit med på tåget och tagit lika lätt som man själv gjort på den officiella socialistiska retoriken.

Nu börjar omvärldens bedömare att svänga. ”Är det möjligt att Bejing efter alla dessa år fortfarande inte förstår hur ”marknadsgrejen” funkar?”, skriver Krugman. Och fortsätter med att beskriva en dysfunktionell kinesisk ekonomi med underbalanserad budget, låg inhemsk konsumtion parad med statlig överstyrning och överdrivna investeringar i företag och infrastruktur – bland annat med ödsliga ”spökstäder” som resultat.

En annan fråga gäller fördelningen av landets resurser. De senaste årens tillväxt har inte lett till någon tillräcklig utbyggnad av välfärden. Många kinesiska familjer saknar socialt skyddsnät vilket har lett till att hushållen sparar mycket och konsumerar lite.

I juni kom en tragisk rapport om hur fyra migrantbarn i provinsen Guizhou tog sina liv genom att dricka bekämpningsmedel. Enligt nyhetsbyrån AFP var de desperata efter att under lång tid ha blivit misshandlade av sin pappa och sedan lämnade av båda föräldrarna som åkt för att arbeta på annan ort. I Kina får man bara ta del av det sociala skyddsnätet i den provins man är skriven. Många migrantarbetare lämnar sina barn hos sina åldrande föräldrar när de åker för att arbeta i andra provinser.

Det finns alltså många frågetecken kring den kinesiska ”bubblan” som inte bara rör västerländska investerares väl och ve. En sak är i alla fall klar: det som händer i en av världens mäktigaste ekonomier kommer att påverka oss alla – om inte nu så snart.