Det är en bister verklighet som väntar LO-kollektivet vid pensionen om inget görs åt pensionssystemet. Det är dags för pensionsgruppen att agera.
I går presenterade LO slutrapporten från sin pensionsutredning. Det är ingen glad läsning.
En kommunalare får i snitt ut 58 procent av sin slutlön i pension, en industriarbetare 60 procent. En avsevärd minskning från de 70 procent som den förmånsbestämda pensionen gav.
Målet med den, inte längre så nya, pensionsöverenskommelsen var att i varje fall ingen skulle få det sämre med en premiebestämd pension. Så har bevisligen inte blivit fallet för LO-kollektivet. En ökning på två år i medellivslängd har nämligen gjort att man måste arbetat till 67 år för att få ut 70 procent av sin slutlön i pension. I dag ligger medelpensioneringsåldern för LO-kollektivet på 63,8 år.
För en kommunalare lönar det sig heller inte att arbeta ett helt yrkesliv. Pensionen riskerar, tillsammans med garantipension och bostadstillägg efter skatt, att bli bara något högre för den som arbetat heltid än för den som inte arbetat alls.
LO presenterar egentligen inga nyheter om läget i sin rapport. Ändå är allt den säger av yttersta vikt. För det svåra med pensionen är att allt hänger ihop.
Från det du börjar jobba, till dess att du slutar påverkar varje händelse under arbetslivet din pension – ingångslön och löneutveckling, hur länge du är i arbetslivet, längden på föräldraledigheten, deltidsarbete, sjukskrivning, arbetslöshet. Lägger man samman alla dessa faktorer, ter det sig inte märkligt att arbetarkvinnorna är de stora pensionsförlorarna.
Men det behöver inte vara så.
För att de som är födda på 80-, 90- och 00-talet ska få vettiga pensioner behövs det omedelbara reformer. Arbetsmiljön behöver förbättras så att det är möjligt, för alla, att jobba till den pensionsålder lagen om anställningsskydd stipulerar. Heltidsarbete ska vara en norm. Det krävs en individualiserad föräldraförsäkring så att ansvaret för hem och barn delas. Allmän visstid måste avskaffas.
LO föreslår även att det ska införas en »gas« i pensionssystemet – när ekonomin går bra ska pensionerna öka, på samma sätt som »bromsen« slår till i tider med dålig ekonomi. De ser även att avgiften kan komma att behöva höjas.
Men det hjälper knappast de LO-medlemmar som står i begrepp att gå i pension. Och i ett pensionssystem är det svårt med snabba lösningar.
Att arbeta till 67 års ålder är för många arbetare är en omöjlighet. Faktorer som att kroppen inte orkar mer, eller att sjukersättning blir allt svårare att få, ter sig som troliga skäl till att LO-medlemmar går i pension tidigt.
För att lösa problemet med låga pensioner för dem som snart går i pension, krävs det enligt LO att deras medlemmar får möjlighet att skjuta upp sitt pensionsuttag. Till exempel genom att enklare få rätt till sjukersättning, som dessutom får ges till 67 års ålder.
Pensionsläget för lågavlönade är akut, både på kort och lång sikt – det är ovärdigt en välfärdsstat som Sverige att ett helt arbetsliv leder till fattigdom som pensionär.
Det är dags för socialförsäkringsminister Annika Strandhäll och pensionsgruppen att agera. LO har gett några riktigt goda förslag på vad de kan göra.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
