ledare En central fråga inför det stundande valet är att få ner arbetslösheten. Skiljelinjen mellan höger och vänster handlar om vilken strategi som är bäst.
Arbetslösheten har sjunkit det senaste året. Men i slutet av 2021 var fortfarande 369 762 personer arbetslösa, vilket motsvarar 7,2 procent av arbetskraften. Sverige har visserligen en av världens högsta sysselsättningsgrader, men det räcker inte.
Att pressa ner arbetslösheten har en central betydelse för landets ekonomi, den gemensamma välfärden, människors personliga utveckling och integrationen. Det är också en väsentlig faktor för att mota gängkriminalitet. Arbete minskar risken för att hamna i brottslighet och arbete är avgörande för att personer som tidigare straffats inte ska återfalla i kriminalitet.
Det väsentliga är inte att kritisera högern utan att gå till offensiv med egna förslag.
Allt detta är välkända argument för arbetarrörelsen, men en minst lika viktig skiljelinje mellan höger och vänster handlar om hur arbetslösheten ska tryckas tillbaka. För arbetarrörelsen är två verktyg avgörande. Det första handlar om att stimulera ekonomin genom offentliga satsningar, både i form av nyinvesteringar och investeringar i underhåll och reparationer. Däribland behövs stora satsningar på klimatvänliga energislag, bostäder, järnväg och skola. För att klara detta behövs en expansiv ekonomisk politik.
Det andra verktyget går ut på att stärka de arbetslösas position på arbetsmarknaden. För det krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik, utbildning och ett visst mått av subventionerade anställningar. En stor utmaning är att en successivt större andel av de arbetslösa befinner sig långt från arbetsmarknaden. Allt fler är kortutbildade, utrikesfödda och personer med funktionsnedsättningar. Utan kraftfulla åtgärder för att nå de mest utsatta grupperna kommer det att bli svårt att få ner arbetslösheten.
(Mer utförliga resonemang om allt detta finns i Stefan Carléns och Christer Perssons bok Sysselsättningskoden, se här för Dagens Arenas presentation.)
Från höger föreslås en annan strategi för att få ner arbetslösheten. Där är kungstanken att arbetslösheten ska pressas ner genom fler låglönejobb, en urholkad arbetsrätt och svagare fackföreningar. Förebilder är ofta den amerikanska arbetsmarknaden och de tyska så kallade minijobben där maxersättningen är 450 euro i månaden.
Mot högerlinjen finns två centrala invändningar:
Det empiriska stödet för att fler låglönejobb minskar arbetslösheten är svagt. I OECD:s medlemsländer finns ingen korrelation mellan lägre arbetslöshet och stora ekonomiska klyftor. Tvärtom har många länder kunnat uppvisa både en hög grad av jämlikhet och en låg arbetslöshet, som Sverige under en lång tid. Flera skäl talar för att ökade klyftor tvärtom kan spä på arbetslösheten. Lägre löner bidrar till att minska hushållens inkomster och håller tillbaka konsumtionen, något som skapar arbetslöshet.
Särskilt kraftfull blir den effekten om de som redan har det skralt ekonomiskt får det ännu sämre. Denna grupp använder nämligen en stor del av sina pengar till konsumtion och inte till sparande. En växande låglönesektorer minskar också omvandlingstrycket i ekonomin, vilket på sikt kan få arbetslösheten att bita sig fast.
Högerns recept innebär att de ekonomiska klyftorna ökar dramatiskt. Det skulle leda till att färre kan försörja sig på sitt arbete. Fler jobb skulle också bli osäkra och stressiga. Resultatet skulle bli vidgade klyftor i hälsa och medellivslängd. Samtidigt skulle de välmående få behålla mer pengar efter skattesänkningar. Det är knappast en slump att högern driver en politik som skulle öka de sociala klyftorna, men själva aldrig reflekterar över detta, utan enbart motiverar politiken med att den behövs för att få bort ”stelheter” på arbetsmarknaden.
Det väsentliga är emellertid inte att kritisera högern utan att gå till offensiv med egna förslag. För arbetarrörelsen är det därför nödvändigt att mejsla ut politiken ytterligare.
Ambitionen måste vara att få ner arbetslösheten samtidigt som jämlikheten och sammanhållningen värnas.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
