En integrationsdebatt som bygger på överdrivna siffror och där många förslag handlar om att den enskilde individen ska ”få incitament” att ta sig runt våra systemfel löser inte problemen, skriver folkpartisten Johan Enfeldt.
I debatten om integration är det många som hänvisar till siffror från Migrationsverkets prognos när de motiverar sina förslag.
Jan Björklund och Folkpartiets integrationsarbetsgrupp skrev på DN Debatt att “80 000 personer sökte asyl i Sverige förra året. Prognoserna stiger kommande år.” Några dagar senare skrev Jenny Sonesson och Ulrica Westerlund på SvD Brännpunkt: “Regeringen beräknar att Sverige kommer ta emot 400 000 asylsökande, fler än som bor i Malmö, de närmaste fem åren.”
Samma dag gick också några kommunalråd med Staffan Werme i spetsen ut och krävde tak för asylinvandring med anledning av att antalet asylsökanden ”kommer att öka till cirka 100 000 personer”.”
För det första så ökar inte antalet under de kommande åren, snarare spås antalet minska till under 60 000 år 2018.
För det andra så finns ingen prognos för de kommande fem åren. Migrationsverket räknar med totalt 307 000 asylsökande under 2015-2018. Det verkar som att författarna bakom alla tre artiklar har haft ett behov av att ta i lite extra för att stärka sin egen argumentation. Sonesson och Westerlund växlar snabbt över från antal asylsökande till frågor om arbetslöshet och social service. Werme och de andra skriver i en uppföljande artikel om hur många förskolegrupper och skolklasser som man kan översätta Migrationsverkets prognos till.
Det kan man inte. Migrationsverkets prognos säger ingenting om hur många av de asylsökande som man räknar med kommer att få uppehållstillstånd. Några saker kan dock utläsas:
- Väntetiderna för ett beslut om uppehållstillstånd eller avvisning ökar från 5 till 10 månader. Det i sig ökar trycket på Migrationsverkets boenden där de asylsökande väntar.
- Prognosen för avgjorda återvändandeärenden, det vill säga asylsökande som måste lämna Sverige under de kommande fyra åren (2015-2018) beräknas till 101 000. Detta alltså under samma period som prognosen pekar på 307 000 asylsökande.
För de kommande fyra åren räknar Migrationsverket alltså med ett netto (asylsökande – återvändande) på drygt 200 000 personer. Det är en helt annan siffra än de 100 000 per år eller 400 000 på fem år som debattörerna talar om.
Att det finns stora utmaningar råder det inget tvivel om men det är viktigt att beslut fattas på korrekta grunder så att rätt åtgärder kan vidtas. Därför hoppas jag att de beslut som kommer krävas baseras på mer verklighetsförankrade siffror och inte uppblåsta siffror som målar upp en värre bild än vad som är sant.
Tittar vi på förra årets färdiga statistik hittar vi 81 301 asylsökande men bara 35 546 uppehållstillstånd av flyktingskäl. Det är viktigt att förstå skillnaden.
En debatt som bygger på överdrivna siffror och där många av de förslag som presenterats handlar om att den enskilde individen ska ”få incitament” att ta sig runt våra systemfel löser inte problemen. Vi behöver istället skifta fokus till att åtgärda de systemfel som förhindrar integration.
Systemfel som håller lokalsamhället utanför och som förhindrar de människor som kommer hit att utvecklas och bli en del av samhället. Några saker att börja med är:
- Det är en illusion att asylboenden kan hanteras av marknaden om vi menar allvar att integration ska påbörjas redan där. Det behövs mer än en byggnad och en ”lowest bidder” för att det ska fungera. Lokalsamhället måste få chans att vara med.
- Finansieringen och organisation av våra skolor måste ta hänsyn till nyanlända.
- För flyktingar med lite eller ingen utbildning måste vi anpassa undervisningen i svenska så att den passar med de jobb som finns. Många av dessa är säsongsarbeten i skogs- och jordbruk där det är svårt att hitta personal. Med en fot på arbetsmarknaden och kunskaper i svenska läggs grunden för vidare utbildning.
- För flyktingar med högre utbildning måste det gå snabbare att få sin utbildning godkänd. Godmorgon Världen i P1 rapporterade i söndags att sju (7!) handläggare arbetar med att validera de 2 000 ansökningar som kom in förra året. Då är det inte tillfälliga uppehållstillstånd med jobbkrav som är lösningen.
Det är också tydligt att bristen på platser i flyktingboenden, något som flera debattörer oroar sig för, till stor del beror snabbt ökande handläggningstider för asylärenden. Vi kan tyvärr inte minska flyktingströmmarna i världen, men vi kan se till att mottagande och integration inte försvåras av systemfel och onödig väntan hos oss.
Johan Enfeldt, ersättare i landstingsfullmäktige (FP) i Uppsala län
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
