I dagens riksdagsdebatt förväntar jag mig att partiföreträdarna motiverar sin ståndpunkt för försäljningen av Vattenfalls brunkol – inte ursäktar den, skriver landstingspolitikern.
Morgonens intervjuer med allianspartierna i SvD ger en försmak av hur det kommer låta när riksdagen debatterar Vattenfalls försäljning av brunkolsverksamheten senare i dag.
Partier som lurar sig själva och varandra att det inte bara är rimligt att sälja utan att det också nästan är bra. Och om det inte är bra så är det åtminstone oundvikligt. Eller någon annans fel.
Först ut är Penilla Günther (KD) som vill sälja för att »det finns mål för Vattenfall om att minska utsläppen i sin verksamhet«. Ursäkta? Att sälja kolverksamheten för miljöns skull är att likna vid en plantageägare som vill få slut på slaveriet genom att sälja sina egna slavar till någon annan i stället för att frige dem.
I stället för att ställa miljökrav skyller hon på Tyskland och säger att de måste ta fram en avvecklingsplan. Det finns redan. Ett tips: kolla sidan 44 i Vattenfalls årsredovisning innan debatten. Två av Vattenfalls enheter i Jänschwalde, motsvarande en åttondel av bolagets brunkolsproduktion, kommer att stängas ned med start 2018. Tyska staten ersätter bolagen med ca 2,1 miljarder kronor. Vattenfalls andel torde bli runt 800 miljoner kronor. Med motsvarande utfasningar var femte år skulle kolkraften vara borta på 35 år.
Vidare tycker Helena Lindahl (C) att det är bättre att sälja och använda pengarna till investeringar i förnybart. Jag hoppas hon hinner läsa åtminstone en mening i Vattenfalls pressmeddelande om försäljningen innan debatten: »negativ resultatpåverkan på mellan 22-27 miljarder kronor«.
Lägg därtill de nedskrivningar i kolverksamheten som Vattenfall gjorde 2015, totalt 15,2 miljarder. Sammanlagt uppåt 42 miljarder borta. Att som centern hoppas få loss pengar till »forskning för det förnybara« är inte förankrat i verkligheten. Det kommer dröja innan det blir några intäkter från Vattenfall till statskassan.
Socialdemokraternas Mikael Damberg försökte i lördagsintervjun häromdagen prata ner förlusterna genom att jämföra med Nuon. Nedskrivningarna där är hittills 52 miljarder. Innan brunkolsaffären är sluträknad kan vi vara uppe i samma storleksordning.
Favoritargumentet är ändå att det inte spelar någon roll, eftersom utsläppen styrs av EU:s handel med utsläppsrätter. Det är ett system som inte fungerar. Vattenfalls brunkolsproduktion släpper ut cirka 60 miljoner ton koldioxid årligen och det finns ett överskott på utsläppsrätter motsvarande över 2 miljarder ton. Det är såklart bra att centern jobbar för att få ner taket, men sorry. Om jag tar den sista flaskan på festen är det någon annan som kommer dricka mindre. Om kylen är full finns det öl till alla som vill ha ändå.
Säkert kommer någon hävda att vi inte ska sälja utsläppsrätterna. Det finns moraliska skäl till det, men som miljöåtgärd är det inte mer kraftfullt än att dra in månadspengen från en tonåring som just vunnit två miljoner på nätpoker.
»Sverige kan inte bestämma över Tysklands energimix, på samma sätt som Tyskland inte kan bestämma vad vi gör av vår kärnkraft«, säger centerns Helena Lindahl. Hallå? Det var ju inte precis generaldirektören för Statens Kärnkraftsmyndighet som åkte ner till Oskarshamn och stängde två reaktorer. Det var ägarna. E.on med säte i Düsseldorf och Forum med finska staten som majoritetsägare.
Det hoppfulla i SvD-artikeln står M och L för. Moderaterna är överraskande tydliga med att en försäljning ska vara rätt hållbarhetsmässigt, en formulering som förpliktigar. Liberalerna vill avvakta den analys som pågår. Det är sannolikt klokt eftersom köpesumman och villkoren kommer att spela roll. Det kan också komma fram mer fakta om köparen.
I riksdagen idag hoppas jag få höra partiföreträdare som motiverar sin ståndpunkt, inte ursäktar den.
Johan Enfeldt, vänsterliberal landstingspolitiker i Uppsala
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
