Debatt Var är alla papperslösa som begått allvarliga brott?
Det blir ingen lag om anmälningsplikt, i alla fall inte den heltäckande variant Sverigedemokraterna drömde om och som skulle göra varje offentliganställd skyldig att rapportera papperslösa.
Med undantag för Belgien delar de sju EU-länder som redan har sådana lagar den gemensamma historiska erfarenheten att ha kontrollerats av Sovjetunionen. Om detta är ett utslag av ärvd benägenhet att utöva kontroll genom angiveri – utbrett i Sovjet och dess lydstater – går det bara att spekulera i, men mönstret finns där.
Det Johan Forssell sa om papperslösa och brott är värt mer källkritisk eftertanke
Här i Sverige ser det i stället ut att bli en lättversion av lagen. De anställda vid sex utpekade myndigheter ska rapportera till polisen om de får papperslösa på radarn. Det var beskedet från regeringens särskilda utredare Anita Linder och migrationsminister Johan Forssell vid en pressträff förra veckan. Forssell inledde med att inskärpa vikten av att spåra de som befinner sig i landet utan uppehållstillstånd. ”Det här är också en fråga om Sveriges säkerhet. Vi vet ju att det finns personer i den här gruppen som har begått väldigt allvarliga brott.”
Just påståendet om brott fick stor spridning. Det togs upp redan i inledningen till TT:s nyhetsartikel från pressträffen, som publicerades av ett trettiotal redaktioner. Men det Johan Forssell sa om papperslösa och brott är värt mer källkritisk eftertanke än vad den stora nyhetsbyrån presterade. Varifrån kommer det påståendet?
Jag mejlar Migrationsverkets presstjänst och frågar om de har gjort en sådan uppskattning. Svaret kommer snabbt: nej.
Sedan skickar jag frågan till Johan Forssells pressekreterare.
Några timmar och en påminnelse senare kommer ett kortfattat mejl:
”Han syftar till exempel på terrordådet på Drottninggatan 2017.”
Det är sant att gärningsmannen Rakhmat Akilov, som dödade fem personer i eftermiddagsrusningen i Stockholms citykvarter för snart åtta år sedan, saknade uppehållstillstånd. Men var han därmed representativ för gruppen papperslösa?
Johan Forssells retorik leder tanken till det tyska ordet Zersetzung, sönderdelning eller nedbrytning på svenska. I DDR var det namnet på en metod att misskreditera individer och grupper genom att till exempel sprida nedsättande rykten om dem, etablerad av Stasichefen Erich Mielke.
Det är inte bara idén om att tvinga offentliganställda till angiveri som verkar hämtad från gamla lydstater till Sovjet. Migrationsministerns sätt att tala om de oönskade tycks också komma därifrån.
Thord Eriksson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
