Johan Pehrson har fel om allt

Expert efter expert pekar på arbetsmarknadsministerns felaktiga påståenden, ändå verkar han upprepa dem.

Johan Pehrson har fel om allt. Den slutsatsen drar två av Sveriges främsta experter på det område som Johan Pehrson ansvarar för i regeringen, nämligen arbetsmarknadspolitik.

I en debattartikel i Dagens Arena undrar Bo Jangenäs, tidigare generaldirektör för Inspektionen för arbetslöshetsförsäkring, och Berndt Molin, tidigare analyschef på Arbetsförmedlingen, utredningschef på AMS, om det inte finns någon faktagranskare på arbetsmarknadsdepartementet. Sen radar de upp sakfel efter sakfel.

Det hindrade inte Johan Pehrson från att upprepa samma felaktigheter i SVT:s partiledardebatt.

Johan Pehrson har fel om att folk i Sverige är lata.

Vi är alltså generellt sett ett mycket hårt arbetande folk

Sverige har i och för sig en mycket hög arbetslöshet. 8,2 procent av arbetskraften eller 459 000 personer är arbetslösa, enligt Arbetskraftsundersökningarna (AKU). Det gör oss till ett av de länder i EU som har högst arbetslöshet. Men samtidigt har vi höga sysselsättningsnivåer. Nära 70 procent av oss mellan 15 och 74 års ålder ingår i arbetskraften (69,3 procent i mars 2023). Också det är unikt högt, den högsta nivån i Europa, faktiskt. Vi är alltså generellt sett ett mycket hårt arbetande folk.

Johan Pehrson har fel i att det är ”fett” att vara arbetslös.

Tvärtom, arbetslöshetsförsäkringen har urholkats under årtionden. Innan pandemin och höjningen av taket i a-kassan (som Liberalerna var emot) fick bara 29 procent av de arbetslösa ut 80 procent av lönen. Det är så lågt att Daniel Barr, då generaldirektör för Pensionsmyndigheten, och Joakim Palme, professor i statskunskap vid Uppsala universitet, menar att detta tillsammans med de låga nivåerna i sjukförsäkringen gör att Sverige inte längre kan kallas ett välfärdsland.

Efter höjningen är det 62 procent av de arbetslösa som får ut 80 procent av lönen. För den som är arbetslös mer än 200 dagar handlar det om max 22 000 kronor i månaden, före skatt. Knappast särskilt fett. (Dessutom: A-kassan är inget bidrag, som Johan Pehrson får det att låta som, utan en omställningsförsäkring.)

Hur är det då med de arbetslösa, skulle de kunna ta ett jobb om det inte var så ”fett” att vara arbetslös?

Nej. Det finns inte lika många jobb som det finns arbetslösa. Johan Pehrson påstår att det finns 200 000 lediga jobb. Det stämmer inte – siffran 200 000 är hämtad från SCB:s Arbetskraftsundersökningarna, AKU, en databas som även innehåller jobb som kommer att bli tillgängliga längre fram i tiden. Det är dessutom väl känt att de flesta jobben som anmäls till Arbetsförmedlingen tillsätts med personer som inte är arbetslösa, utan med folk som byter jobb eller precis är färdiga med en utbildning. ”Ett realistiskt antagande med utgångspunkt från de uppgifter som finns tillgängliga”, skriver experterna Jangenäs och Molin, ”är att det totalt sett nu går ungefär tio arbetslösa på varje ledigt jobb”.

Det stämmer inte heller att de arbetslösa inte söker jobb.

Enligt Arbetsförmedlingens årsredovisning söker arbetslösa sex till sju jobb i månaden, i snitt. Inte alltid för att de kan få ett jobb – utan för att det redan i dag är så att arbetslösa mister sin ersättning om de inte söker jobb efter jobb efter jobb, oavsett hur meningslöst det är.

Det är fel att påstå att de arbetslösa kan få jobb genom att flytta till Norrland.

För det första är det inte direkt några okvalificerade jobb som skapas i nyindustrialiseringen. Det är därför det är så tragiskt att Johan Pehrsons regering inte vill ge CSN de resurser de behöver för att klara av att ge omställningsstöd till alla som har sökt, trots att både fack och näringsliv larmar. För det andra saknas det en grundläggande förutsättning för att folk ska kunna flytta till Norrland: någonstans att bo. Bland annat för att den regering som Johan Pehrson sitter i inte vill se något investeringsstöd för hyresbostäder.

Arbetslösa uppfyller i allt mindre utsträckning de ersättningsvillkor som alliansregeringen införde från 2007. Det har lett till att en allt mindre del av de arbetslösa fått ersättning från a-kassan. Några siffror säger allt. 2006 var det 480 000 personer som fick ersättning från a-kassa under året med 46 miljoner ersättningsdagar. 2022 var motsvarande siffror endast 207 000 personer och 17 miljoner ersättningsdagar (IAF).

Ändå var arbetslösheten (AKU) något högre med fler i arbetskraften 2022 än 2006.

Den mest uppseendeväckande felaktigheten i Johan Pehrsons argumentation är att han ”ärvt” integrations- och arbetsmarknadspolitiken av Socialdemokraterna.

”Vi har haft ett etableringsregelverk som har gjort att folk inte har kommit snabbt i arbete”, sa Pehrson i SVT:s partiledardebatt.

Upplysningsvis var det en liberal integrationsminister, Erik Ullenhag, som utformade och införde den så kallade etableringsreformen. Det var när Liberalerna satt i regeringen senast som Reinfeldt och Borg införde den så kallade arbetslinjen, den politik som drastiskt ökar skillnaderna mellan dem som kan arbeta och dem som får stöd från a-kassan eller sjukförsäkringen.

Och nu är det en regering som Liberalerna möjliggjort som gör enorma nedskärningar på dem som Nooshi Dadgostar med rätta kallar de verkliga svenska kravställarna. De som kan ställa krav på och möjliggöra att människor lär sig svenska, går ut skolan, skaffar sig de kunskaper och färdigheter som krävs för att kunna jobba: personalen på förskolan, lärarna i skolan, arbetsförmedlarna.

Johan Pehrson har fel om allt. Han är fel Pehrson på fel plats.