Hårda nationella regleringar kan inte förenas med fri rörlighet över gränser. Nationalistiska föreställningar om ”svenska jobb” hör inte hemma i en gemensam europeisk marknad för varor och tjänster.
Att döma av Johan Danielsson upprepade upphetsning (Dala-Demokraten, 19 mars, Dagens Arena, 26 mars) över två raders omnämnande i min Timbrorapport ”Vinner populisterna Europaparlamentsvalet?” är det möjligt att jag nu gör honom besviken: Nej Johan, du är inte ”det stora hotet”.
Rapporten handlar om hotet från populister och extremister och hur detta bör bemötas. Jag uppmanar etablerade partier att undvika några vanliga och välkända misstag: Gör inte populisterna till huvudmotståndare. Gör inte deras frågor till huvudfrågor. Tona inte ner de ideologiska skillnaderna mellan vänster och höger. Det gläder mig att stora delar av svensk vänster faktiskt ser ut att undvika dessa misstag i årets valrörelse.
Jag avslutar min rapport med en påminnelse om att hotet från populisterna inte bör överdrivas. Populistiska partier kommer sannolikt vinna fler mandat men de saknar förutsättningar att få parlamentariskt stöd för sin obehagliga politik.
Det verkliga hotet, som i Sverige beklagligt nog hamnat i skuggan av all uppståndelse kring populistpartierna, utgörs i stället av att motståndet mot ett öppet, fritt och integrerat Europa nu växer sig allt starkare inom etablerade partier. Vi ser för närvarande oroväckande tendenser inom delar av europeisk borgerlighet. Såväl liberaler i Nederländerna som kristdemokrater i Tyskland och konservativa i Storbritannien mobiliserar inför EP-valet kring inskränkningar i den fria rörligheten.
Och vi ser samma tendenser inom delar av svensk socialdemokrati och fackföreningsrörelse. Det är i detta sammanhang jag exemplifierar med Johan Danielsson eftersom han är den av de etablerade partiernas kandidater i årets valrörelse som går längst i kampen för att inskränka den fria rörligheten inom EU. Eller som en facklig företrädare motiverade varför Transport och andra LO-förbund sluter upp bakom Johan Danielsson: ”Han är inte emot EU, men han är emot utvecklingen som Europa gått mot de senaste åren, där fri rörlighet sätts över kollektivavtalen” (Östran, 30 januari).
När Johan Danielsson nu utnämner sig till den fria rörlighetens förkämpe vet jag inte vem han försöker lura. Danielssons anhängare vet mycket väl vilka prioriteringar han vill göra. De vet att ”ordning och reda” är kodord för ”färre utlänningar på svensk arbetsmarknad”. De vet att ”svenska kollektivavtal i Sverige” betyder att utländska företag och arbetare inte ska kunna konkurrera med löner, vilket i praktiken betyder att många inte kommer att kunna konkurrera alls.
Hårda nationella regleringar kan inte förenas med fri rörlighet över gränser. Nationalistiska föreställningar om ”svenska jobb” hör inte hemma i en gemensam europeisk marknad för varor och tjänster.
Svensk EU-debatt är i stort behov av kandidater som talar klarspråk. Stå upp för dina prioriteringar, Johan Danielsson! Du vill låta facken bestämma vilka som ska få arbeta i Sverige. Du vill reglera bort konkurrensen på svensk arbetsmarknad. Du vill förvägra utländska arbetare att konkurrera med lägre lön.
Det är möjligen socialdemokratisk politik. Men det är inte fri rörlighet.
Andreas Johansson Heinö, Timbro
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
