I dag släpps världens största demokratishow ut på banan: det amerikanska presidentvalet. Demokraterna är lika starka som republikanerna är oväntat svaga. Lilla Iowa avgör inget, men betyder mycket. Ingen klarar att missa starten.
När skymningen faller skottar Clintons valarbetare snö och sandar trottoarerna för att få ut äldre damer till vallokalerna. Kampanjkontoren är packade med snöskovlar. Obama erbjuder barnvakter till unga par. Iowa är underligt och själva valprocessen en ursprunglig rest av idealdemokrati. Opinionsmätningarna visar dött lopp mellan de tre demokraterna. Primärvalen är oförutsägbar kampanjpolitik som saknar motsvarighet i Europa. Vem trodde på Bill Clinton 1992 eller John Kerry 2004?
Hillary Clinton har mer politisk erfarenhet än alla andra. Hon blir en handlingskraftig president omgiven av slipade clintonister sammansvetsade av gammal avsky för republikanernas maktapparat. Sjukförsäkring för alla är prioriterad reform. Styrkan är samtidigt stor svaghet: Hon representerar den pengastinna sönderlobbade eliten i Washington.
Det radikala hoppet är helt klart John Edwards. Han har länge jämförts med Bobby Kennedy. Filmsekvenser från möten i Iowa bekräftar likheten. De senaste åren har han byggt upp ett institut för studier om politik mot fattigdom i hemstaden Chapel Hill och kampanjat med fackliga aktivister. Hans retorik är klassisk amerikansk populism: "De rika ger inte ifrån sig makten frivilligt. Vi måste ta den."
Clinton och Edwards förenas av en målmedvetenhet och hårdhet demokrater länge saknat. De vill något. De tänker inte jamsa med republikanerna, utan drömmer om att gå på knock out. Obama är motsatsen. Han vill ha dialog och en ny anda. Hans förslag om sjukförsäkring är vagare. Det är naivt och föråldrat om en progressiv politisk vändning ska lyckas, sågade Paul Krugman nyligen i New York Times. En sak verkar uppenbar: Presidentvalet kommer inte domineras av Irak, utan av välfärdsfrågor. Det gynnar demokraterna.
Republikanernas kandidater gör upp på en underlig sidoarena där ingen längre skottar rent. Rudi Giulianis höga spel att bryta reglerna och skippa starten i Iowa och New Hampshire är kanske ett genidrag. När dvärgarna ligger utmattade kan han kliva in och ta över scenen, trots att partiets kärnväljare ogillar honom. Det är inte bra. Giuliani är den enda som möjligen kan slå ut demokraternas kandidat 4 november.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
