Sjukförsäkring Vapen och sjukvård öppnar för samtal med vem som helst, konstaterar forskaren John Lapidus, på resa mellan vapenförsäljare, patienter utan pengar och privata sjukhus i de amerikanske Sydstaterna. Han tänker på Sverige »där vi får allt fler kommersiella intressen i vården, och där ett parallellt försäkringssystem breder ut sig med en farlig fart«.
I början är vi nervösa inför våra oanmälda entréer på utvalda sjukvårdsinrättningar, men var vi än kommer tas vi emot med öppna armar. Enda genomsökningen av kameraväskan sker vid Parrish Medical Center i Titusville, Florida. Men så var där också en skjutning förra året. 29-årige David sköt 88-åriga patienten Cynthia och 36-åriga sköterskan Carrie till döds i ett rum på tredje våningen.
På tal om vapen besöker vi även den typen av inrättningar. James är en vapenförsäljare som kan tala hur länge som helst om sitt förhållande till vården. Han är pensionerad elektriker. Förut hade han privat sjukvårdsförsäkring via jobbet men nu går han på Medicare, den statliga försäkringen för folk över 65. Medicare täcker 80 procent och James oroar sig över resterande 20, för det kan bli fruktansvärt dyrt om du blir inlagd.
29-årige David sköt 88-åriga patienten Cynthia och 36-åriga sköterskan Carrie till döds i ett rum på tredje våningen.
Foto: Agneta Muregård
James hoppas på Trump som har sagt att han ska fixa det här med vården. Min son Olle får hålla en M16, den typ av automatkarbin som är standardvapen för infanterister. Vi frågar varför James säljer vapen och han säger: »I love guns«.
Natten spenderas på ett motell i Thomasville, Georgia. En städerska vid namn Kelly berättar att hon inte varit hos doktorn på 21 år trots att hon har ont i hela kroppen. En av hennes kollegor var tvungen att gå dit förra året, det blev alldeles för dyrt och nu är kreditvärdigheten körd i botten.
Kelly är ursprungligen från Iowa. Hon trivs med klimatet här i södern men det är mer rasism och mer kriminalitet, hon ogillar vapen men har ett halvautomatiskt armborst under sängen.
Häromveckan stod det klart att Trump inte lyckas bli av med den för honom så förhatliga Obamacare, eller Patient Protection and Affordable Care Act som den egentligen heter.
Obamacare har gjort det billigare att teckna sjukvårdsförsäkring. Det har inneburit att miljontals amerikaner har kommit in i sjukvårdssystemet. Samtidigt är det flera miljoner människor som fortfarande står utan försäkring. Den som inte tecknar försäkring får betala en straffavgift.
Och Kelly blir upprörd när vi frågar varför hon inte köpt en subventionerad sjukvårdsförsäkring via Obamacare. Hon har inte råd, menar hon, och då tvingar staten henne att betala en straffskatt. Hon hatar big government och de höga herrarna i Washington.
***
Efter frukost beger vi oss mot John D. Archbold Memorial Hospital i Thomasville. På den åttafiliga motorvägen passerar vi samma McDonald’s, Waffle House och Taco Bell som i alla andra städer. Det är något sovjetiskt över det hela, menar fru Agneta, och hon syftar inte bara på det likriktade utbudet utan även på de sjaskiga byggnaderna och rostiga skyltarna. Själv får jag associationer till England och Margaret Thatcher, som i Women’s Own magazine sa att »There is no such thing as society.« Till slut enas vi om att södra USA påminner mycket om Nicaragua där vi bodde några år hela familjen.
Men sjukhuset i Thomasville går inte av för hackor. Och mottagandet lika välkomnande som på alla andra ställen, trots att vi har förirrat oss till akutmottagningen. En volontär försöker tålmodigt förstå vårt ärende.
Min dotter Lisa skrattar när hon för femtioelfte gången hör mig säga att jag är svensk forskare intresserad av sjukvårdssystemet här i staterna. Tyvärr blir det ändå något missförstånd, för volontären lotsar oss vidare till en administratör som förklarar vilken försäkring som passar bäst för oss.
För ett ögonblick är administratören oamerikanskt irriterad på oss. Sedan slår hon en signal till Walt som visar oss runt på sjukhuset och berättar allt om dess anrika historia, moderna teknologi och stabila finanser.
Vi nekar inte akutvård åt någon trots att det är en ren förlustaffär, svarar Walt på en av alla våra frågor. Men för ett vanligt möte med en doktor krävs förstås en godkänd försäkring.
.Men för ett vanligt möte med en doktor krävs förstås en godkänd försäkring.
Efter några dagar och sjukhus i Alabama besöker vi ett försäkringsbolag i Biloxi, Mississippi. Beth är en trevlig insurance broker som gärna ger sin bild av sjukvårdssystemet. Hennes make är försäkrad via Blue Cross/Blue Shield och hon via honom, så om hon skiljer sig blir hon av med försäkringen. Om han får sparken blir de av med den båda två. Beth berättar om en god vän som betalar 600 dollar i månaden för en usel försäkring.
På kajen i Biloxi möter vi Steve, en pensionär som även han betalar mycket sjukvårdspengar trots att han är ansluten till Medicare. Det kan säkert vara problematiskt för somliga, resonerar Steve, och ställer nyfikna frågor om hur vårt system med socialized medicine fungerar.
***
Vi drar vidare mot New Orleans, Louisiana. I bilradion är vartannat reklaminslag sjukvårdsrelaterat och i fönstret ser vi apotek stora som de största svenska varuhus.
Det finns en u-landsmässig rädsla och skrämselpropaganda kring vården i detta land. Jag tänker på Nicaragua men också på Sverige där vi får allt fler kommersiella intressen i vården, och där ett parallellt försäkringssystem breder ut sig med en farlig fart.
Folk är mindre lättpratade i det svala New Orleans men sjukvård är ett tema som kan öppna upp vem som helst, inklusive en turistinformatör som fnyser åt alla rednecks vi träffat i Georgia, Alabama och Mississippi.
Det finns en u-landsmässig rädsla och skrämselpropaganda kring vården i detta land.
Hon säger att det är efterblivna stater. Hon ska protestera mot Trump på lördag. Hon visar oss ett nybyggt sjukhus på kartan men vi är just nu mer dragna till musiken på Frenchmen Street. På vägen samtalar vi med en kvinna i en souvenirbutik. Hon har försäkring men hennes kollega är helt utan, hon vinkar till sig den unga kvinnan som blygt berättar att hon inte har råd med Obamacare.
På natten, till ljudet av ångbåtarna på Mississippi River, bläddrar jag igenom den fulltecknade anteckningsboken. Inte en tiondel av alla möten kommer att rymmas i en kort artikel, men något som bör nämnas är besöket på krigsveteranernas sjukhus Malcolm Randall Veteran Affairs Medical Center i Gainesville, Florida. Där får vi en rundvisning av en pensionerad militär som är förtegen om sin karriär men desto mer öppen om sjukhusets verksamhet.
Här tar vi hand om våra soldater, säger han med stolthet i rösten
John Lapidus är forskare ekonomisk historia
Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
