Här kommer en nyhet: Det är journalisters uppgift att fråga ut makten, och inte på maktens villkor.
Det blir allt mera uppenbart att Sverige har en ordförande för Riksdagens justitieutskott som är genuint olämplig för sitt uppdrag.
Ordförande är sverigedemokraten Richard Jomshof.
I ett inlägg på plattformen X uppmanade han nyligen den vänsterpartistiske riksdagsledamoten Daniel Riazat att lämna landet. Skälet var att Riazat själv publicerat en tweet där han tyckte det var obehagligt att bo granne med SD-idelogen Mattias Karlsson.
Riazats inlägg var barnsligt och olämpligt. Det är en sak.
Proffspolitikern Richard Jomshof har länge framträtt som Sverigedemokraternas främste frontkrigare
Men Jomshofs svar … det ger kalla kårar längs ryggraden. Justitieutskottets ordförande säger alltså till en annan folkvald att han inte borde vara kvar i Sverige. Smaka på det en stund och fundera på vad det innebär för riksdagen, politiken och det svenska samhället.
Vi vet sedan tidigare att SD vill att människor som invandrat till Sverige ska återvända till sina hemländer. Detta gäller nu alltså även riksdagskollegor, om de råkar ha en bakgrund i ett annat land.
När Aftonbladet sedan konfronterade Jomshof och frågade om han verkligen menade vad han skrev svarade han med en närmast obegriplig arrogans. Eller rättare sagt: Han vägrade svara.
– Jag uppskattar inte skjutjärnsjournalistik, det är ett oseriöst sätt att jobba, sade han.
Han hänvisade istället till partiets pressavdelning.
Här kommer en nyhet till Jomshof och andra Sverigedemokrater som kan ha missuppfattat saken: Det är så journalister arbetar.
Det är vår uppgift att konfrontera politiker och makthavare. Det är en viktig aspekt av det demokratiska samhället.
Och skulle journalisterna alltid arbeta på de villkor makten och politikerna ställer upp vore de inte mycket till journalister.
Jomshof hänvisade också till ett nytt inlägg på plattformen X där han publicerade ett frontalangrepp mot Riatzat, som han uppenbarligen hyser det största förakt för.
Mattias Karlsson ”har mer integritet i sitt lillfinger än vad du har i hela din uppblåsta kropp”, skrev han bland annat.
Fast ingen borde kanske bli förvånad. Proffspolitikern Richard Jomshof har länge framträtt som Sverigedemokraternas främste frontkrigare. Han är den som hela tiden flyttar positionerna. Säger grövre saker. Föreslår än mer inhumana politiska förändringar.
Så snart andra partier närmat sig Sverigedemokraternas hållning i en fråga rycker Jomshof ut och visar att gränsen går att flytta ännu några steg bort från rimlig anständighet. Nyligen föreslog han ett förbud mot islamska symboler i det offentliga rummet. Alltså bara islamska. Inte andra religiösa symboler.
Religionsfrihet, någon?
Eller som när frågan om koranbränningarna var på tapeten förra året, då var hans enda kommentar: ”Blir de upprörda, elda hundra till”.
Och nu verkar han alltså inte heller förstå sig på, eller i alla fall inte respektera, vanligt journalistiskt arbete.
Om det hade funnits några som helst förhoppningar om en förändring kunde det varit en poäng att sätta justitieutskottets ordförande på en grundkurs i hur demokratin fungerar.
Den större gåtan är förstås hur de andra partierna i Tidösamarbetet kan acceptera hans agerande.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
