Just nu diskuteras det flitigt om säkerheten inom järnvägen är tillräcklig. Tågolyckan med ett SJ-tåg vid Kimstad väcker många känslor. Vi inte vad som orsakat olyckan och vi kan bara spekulera i orsaken till krocken. Men generellt kan man säga att det inte är konstigt om säkerheten ibland naggas i kanten när hela järnvägssektorn är utsatt för hård konkurrens och kravet på att pressa priser är överordnat annat. Framtiden ser inte ljusare ut om alliansen vinner valet. Det här är vad regeringens politik innebär för järnvägen:
Alliansen gör det dyrare än någonsin att köra tåg på svensk järnväg genom att fördubbla banavgifterna på bara tre år. Men man inför inte motsvarande avgift på den tunga vägtrafiken. Det blir höjd kilometerskatt på järnväg men ingen kilometerskatt på lastbil.
Alliansen satsar trots det mycket mindre – 700 miljoner kronor mindre nästa år – på underhåll än Trafikverket anser nödvändigt. Det ger större risk för störningar. Sverige ligger i Europabotten för järnvägsunderhåll.
Alliansen bygger inte en enda ny större järnväg under de närmaste tolv åren, utöver de byggen som den förra regeringen beslutade. Att transportplanen trots det innehåller hyggligt med pengar till järnvägen beror på beslut som inte alliansregeringen har fattat. Det utrymme som alliansen har kunnat styra har i större utsträckning gått till vägprojekt.
Alliansen mjölkar därutöver järnvägen på pengar genom höga vinstkrav på SJ, Green cargo och Jernhusen.
Alliansen bolagiserar och splittrar underhållet av järnvägarna. Ingen underhållsentreprenör tycker längre det är lönsamt att exempelvis ha stora snöröjningsmaskiner. Man vet ju inte om de kommer att behövas just på de sträckor man har underhållet av under den tid man har kontraktet. Följden sågs tydligt i vintras. Trafikverket har inte längre några egna underhållsresurser alls att sätta in sedan Banverket Produktion vid årsskiftet blev aktiebolaget Infranord. Även om underhållet redan tidigare skedde i konkurrens hade man åtminstone en egen enhet att jämföra marknaden med, nu har man inte ens det.
Alliansen hotar med ”böter” för förseningar i stället för att angripa roten till störningarna; brist på spår och dåligt underhåll. Följden av denna symbolpolitik där staten betalar pengar till sig själv kan bli att det körs färre tåg och/eller att man förlänger körtiderna i tidtabellen. Då blir ju statistiken snyggare men inget blir bättre för resenärerna. För att åstadkomma verkliga förbättringar krävs i stället investeringar i fler spår och bättre underhåll.
Alliansen skapar osäkerhet om förutsättningarna för trafik genom att experimentera med total avreglering långt utöver vad EU-reglerna kräver. Då kan utländska statsunderstödda bolag kapa åt sig marknadsandelar medan svenska aktörer inte törs göra nödvändiga investeringar i modernare tåg och inte har motsvarande möjligheter i andra länder.
Summa summarum; med alliansen har järnvägen blivit en svältfödd nyliberal experimentverkstad. Brist på resurser för investeringar och underhåll kombineras med att man plockar mer pengar än någonsin av järnvägen och sätter den ideologiska kartan före verkligheten. Folk vill åka tåg. Tågtrafiken har under lång tid ökat mer än alla prognoser, trots störningarna. Ändå väljer alliansen att styra resurserna bort från järnvägen och försämrar järnvägens möjligheter att konkurrera på lika villkor.
Om vi får en rödgrön regering kommer det att se annorlunda ut. Då sker historiskt stora satsningar på att bygga ny järnväg och väl fungerande kollektivtrafik i Sverige. Även kapaciteten för transporter av gods på järnväg kommer att öka kraftigt. Valet är tydligt.
Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiet, kandidat till riksdagen i Västerbottens län
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
