Förra veckans tumultartade toppmöte i EU slutade i en mellanstatlig ”europakt” som ska skrivas under av de berörda länderna senast i mars. Tanken är att pakten ska mota tillbaks den växande eurokrisen. Euroländerna ska omfattas av pakten, britterna har valt att stå fria medan vi i andra EU-länder som Sverige har ett val om vi ska ansluta oss eller inte. Det bör vi inte göra, av flera skäl:
- Åtgärderna i pakten syftar till en extrem åtstramningspolitik men gör inget åt de egentliga orsakerna till krisen.
- Pakten flyttar makt över den ekonomiska politiken från folkvalda till slutna EU-organ.
- Svenska folket röstade klokt nog nej till EMU i folkomröstningen 2003, om vi ansluter oss till den nya europakten kommer vi att underställa oss centrala delar av EMU-politiken.
Eurokrisen har flera orsaker. Till dem hör hög skuldsättning i vissa länder, att valutaunionen i sig påtvingar länder en felaktig penningpolitik som förstärker krisen, och att risktagandet i bankerna och finanssektorn leder till stora förluster som skickas till skattebetalarna.
Europakten har som syfte att rädda euron, trots att valutan är en direkt bidragande orsak till krisen. Uppgörelsen slår också fast att de banker som äger obligationer inte ska behöva ta förlusterna som skedde i det grekiska fallet. Notan ska i stället sändas till skattebetalarna.
Bankerna och euron ska räddas, vanligt folk ska offras, så lyder huvudbudskapet. Länder som redan befinner sig i recession och har snabbt ökande arbetslöshet ska spara ännu mer. Det riskerar att förstärka den neråtgående spiralen.
Europakten för över avgörande makt över den ekonomiska politiken från medlemsländerna till EU. Ett land ska bara tillåtas ha 0,5 procent i årligt strukturellt budgetunderskott. Detta ska skrivas in i medlemsländernas grundlagar, vilka övervakas av EU:s domstol. Länder som överskrider gränserna för underskott ska övervakas av EU-kommissionen som kan utfärda rekommendationer om vad länderna ska vidta för åtgärder.
Europakten uttalar sig också positivt om två andra lagförslag från kommissionen, som innebär att dess mäktiga tjänstemän ska förhandsgranska medlemsländernas statsbudgetar innan de antas och kunna komma med krav på förändringar. EU-kommissionen ska också bedriva en starkare övervakning av den ekonomiska politiken i medlemsländerna.
I europakten ingår dessutom att euroländerna ska kunna få lån via en ny mekanism i IMF, med ytterligare 200 miljarder euro. 50 miljarder euro av de 200 ska komma från EU-länder som inte har euron. Sverige har anmält sig frivilligt till detta, britterna har tackat nej. I EU-nämnden gav majoriteten regeringen mandat att gå vidare med IMF-lånet, trots att regeringen inte kunde svara på vilka villkor som gällde för lånet, hur många miljarder det handlar om eller vilka länder som kommer att delta.
Främst lär euroländerna behöva pengarna för att täcka kommande förluster i sina banker. Det behöver inte vara fel att Sverige lånar ut pengar via IMF, det har vi gjort förut. Men det är otroligt att majoriteten i EU-nämnden var beredd att skriva under en blank check utan att känna till vare sig belopp eller villkor. I praktiken ska vi ta över en del av eurozonens risker via lånet.
Inget tyder på att eurokrisen löses av den nya pakten. Ingen vinner på att vi försöker hoppa på Titanic som stadigt styr mot isberget.
Jonas Sjöstedt (V), riksdagsledamot.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
