För Grekland har EU:s misslyckade krispolitik inneburit en social katastrof. Landet bör nu erbjudas ett ordnat utträde ur euron. Men EU måste bistå under den svåra övergångsfas som väntar. Det skriver Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt.
Krisen i Grekland blir allt djupare. Efter ett par år av järnhård åtstramningspolitik tyder inget på att situationen är på väg att vända till det bättre. Ekonomin är i fritt fall. Den sociala krisen är desperat med växande fattigdom, massarbetslöshet och begynnande emigration. De hårda diktaten från EU om privatiseringar och upphävda kollektivavtal har fått många greker att tappa tilltron till makthavarna i såväl Bryssel som Aten. Reaktionen, att rösta för dem som vägrar godta den politik som har fört Grekland in i denna katastrof, är fullt begriplig.
Allt fler även utanför Grekland verkar inse att den förda politiken inte bara är en social katastrof utan även ett ekonomiskt misslyckande. Grekland lånar för att betala sina lån samtidigt som ekonomin krymper. Att fortsätta den politiken är som att beordra en svältande att banta. I protest mot denna politik växer vänstern i en rad länder och vänsterkoalitionen Syriza ser att kunna vinna det kommande grekiska nyvalet.
Många bedömare utanför Grekland verkar ha trott att det går att driva ett land hur långt som helst in i fattigdom och nedskärningar och att ekonomin ändå ska fungera. Krisen har setts enbart som ekonomisk, men det är en allvarlig felbedömning. Även den sociala och demokratiska krisen måste hanteras om ekonomin ska kunna återhämta sig. I stället för att enbart inrikta politiken på att rädda bankerna och euron måste även en social härdsmälta förhindras. EU har ett ansvar för att hjälpa Grekland vidare.
Reformerna av Greklands skattesystem och rättsväsende måste fortsätta. Den svarta ekonomin måste bekämpas och skatteintäkterna, inte minst från landets rika medborgare, måste öka. Bland annat behöver Grekland ett avtal om att få upplysningar om rika grekers tillgångar i Schweiz. Krisens bördor måste fördelas mera rättvist.
I Grekland, liksom i andra länder, är det orimligt att skattebetalarna betalar bankernas förluster utan att också ta över ägandet av bankväsendet och låta de nuvarande ägarna bära den fulla konsekvensen av sina misstag. Även i Grekland är bankernas ansvarslösa agerande och förluster en viktig orsak till krisen.
Greklands grundläggande ekonomiska problem är bristande konkurrenskraft. Den enda rimliga lösningen är att landet erbjuds att träda ut ur euron och återskapa en egen valuta med egen växelkurs och ränta. Men ett oordnat utträde ur euron kan skapa enorma svårigheter. EU måste hjälpa Grekland under den svåra övergångsfas som väntar när landet lämnar euron. Med en valuta som kommer att tappa i värde kommer turismen till landet att öka liksom exporten och efterfrågan på inhemska varor. Med en egen ränta kan lånebubblor som den som inledde krisen bekämpas. En återgång till egen valuta innebär att några hårda år väntar, men därefter finns hoppet om återhämtning.
Prognoserna för hur Greklands skulder ska återbetalas saknar realism. Det kommer att krävas såväl anstånd med betalningar som ytterligare nedskrivningar av delar av landets skulder. Det finns inget alternativ till det. Att göra detta tidigt och i ordnade former är bättre än att vänta på inställda betalningar och kaos. Fler EU-länder lär gå samma väg och kostnaden måste bäras av långivarna.
Krisländer som Grekland behöver investeringar som moderniserar ekonomin, höjer konkurrenskraften och motar det sociala sönderfallet. EU med institutioner som EIB, Europeiska investeringsbanken, har musklerna att hjälpa till med detta. Det vore en verklig europeisk solidaritet.
Hittills har makthavarna inom EU visat att man gör allt för att rädda euron och banker på fallrepet. Omfattar EU:s solidaritet även dem som nu drabbas så hårt av unionens eget fiasko med gemensam valuta och en banksektor som har gått överstyr? Frågan är om etablissemanget inom EU förmår ompröva de dogmer som har orsakat krisen, tron på euron och en avreglerad finansmarknad. Så länge det inte sker lär krisen fortsätta. Euron är ett ekonomiskt och demokratiskt fiasko, en ordnad reträtt ur valutaunionen är den logiska konsekvensen av krisen.
Den andra slutsatsen är att finanskapitalismen måste regleras och att staterna måste återta makten över hur kreditgivningen sker. Det behövs en rad reformer som högre kapitaltäckningskrav och förbud mot vissa former av finansiell spekulation. En bankdelningslag bör införas som skiljer bankverksamhet från finansiell handel. Det är inte samhällets sak att genom lånegarantier subventionera bankernas finansiella spekulation. Även banker måste kunna gå i konkurs och då tas över av samhället. Vi behöver en internationell skatt på finansiella transaktioner. Så kan finanssektorn tyglas och demokratin ta kontrollen över finansmarknaden, alternativet är den omvända maktordningen där spekulanterna tillåts styra över demokratin. Är det rimligt att en så avgörande samhällsfunktion som kreditgivning och finanssektorn är avreglerad och styrs enbart av kortsiktiga privata vinstintressen? Krisen borde ha lärt oss att det inte är det.
Oavsett vem som vinner valet i Grekland så väntar enorma svårigheter den nya regeringen. Men hoppet finns i förändringen, inte att fortsätta den politik som har lett landet till avgrunden. Därför hoppas jag på en vänsterseger i det grekiska valet och att EU tvingas ompröva sin nuvarande politik.
Jonas Sjöstedt, partiledare Vänsterpartiet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
