kolumnen Det är frågan som vägrar dö. Det är frågan där partierna och väljarna går i otakt. Det är frågan där Sverige har den mest extrema samhällsmodellen i världen. Det är frågan om vinster i välfärden, skriver Jonas Sjöstedt.
De senaste veckorna har debatten blossat upp igen med full styrka. Det är lärare och skolledare som vittnar om hur marknadsskolan och vinstjakten sliter sönder den svenska skolan. Det är borgerliga kommunpolitiker som subventionerar privata skolkoncerner som ska få använda kommunens skattemedel till helt andra saker än utbildning. Det är borgerliga kommunpolitiker som lägger ned fungerande kommunala skolor för att bereda plats åt vinstjägarna.
Det är vittnesmål om glädjebetyg, underbemanning och tystnadskultur som en följd av vinstjakten. Det är vittnesmål som hur kommunerna får ta hand om de icke lönsamma eleverna för att riskkapitalbolag ska kunna berika sig på de lönsamma. Debatten vägrar dö eftersom verkligheten talar sitt tydliga språk, marknadstänkandet skadar vår skola, äldreomsorg och sjukvård. Marknadstänkandet sätter hela tanken om en likvärdig skola ur spel, den mal grus av hälso- och sjukvårdslagens vackra formuleringar om vård efter behov.
Borgerliga politiker har fingrarna ända upp till armbågarna i syltburken. Personkopplingarna är så många att de är svåra att hålla reda på med alla borgerliga politiker som gått över till de privata vård- och skolföretagen. Nu sitter partivännerna i politiken och ger möjligheten att ta för sig av våra skattepengar till gamla bekanta i de privata företagen. För borgerliga politiker väntar en andra välavlönad karriär hos de privata företag som deras egen politik har gynnat så konsekvent. Peje Emilsson, Göran Hägglund, Lars Leijonborg och Filippa Reinfeldt, exemplen är många. Men deras väljare har inte låtit sig övertygas, även borgerliga och sverigedemokratiska väljare vill att välfärdsföretagens överskott ska gå tillbaka till verksamheten.
Logiken är inte densamma för brobyggen och skolor.
Från företagens välavlönade lobbyister vädras en viss desperation när de går till personangrepp och undviker sakfrågan för att försöka klara debatten mot insatta lärare och läkare som använder sin fritid till att vittna om hur de får ta smällen av marknadstänkande och bolagens plockande av russin ur välfärdskakan. Gamla välkända argument från vinstdebatten dammas av för återanvändning. Varför ska man få göra vinst på att bygga en bro men inte på att utbilda elever? Men logiken är inte densamma för brobyggen och skolor. Vid brobyggen läggs anbud, lägsta pris och bästa kvalitet vinner. Men skolpengen är fast, ju mindre pengar som går till eleven desto högre blir vinsten. Det inbjuder till lägre lärartäthet, färre kuratorer och att inte ha någon gymnastiksal. Det lönar sig att undvika elever som behöver mer stöd. Det drabbar hela skolan som blir allt mer ojämlik. Så fungerar inte brobyggnation. Blir brobygget fel så får företaget dessutom göra om det, men hur ersätter man en elev som inte fick den utbildning den hade rätt till på grund av marknadsskolan? Det här ser folk, därför förlorar riskkapitalbolagen och deras ombud debatten.
Lobbyisterna som har gjort ett så grundligt arbete inte bara med borgerliga politiker, de fick även Sverigedemokraterna att överge sina tidigare löften om att stoppa vinstjakten i skolan. De har knutit upp socialdemokratiska opinionsbildare som Vidar Andersson och Stig-Björn Ljunggren som agerar som företagens lojala propagandister förtäckta till debattörer och ledarskribenter. Men inget verkar hjälpa, väljarnas skepsis kvarstår och verkligheten tränger sig på.
Socialdemokraterna vinglar i frågan. Före valet 2014 ”lät det sig inte göras” att ta bort vinstintresset ur välfärden. Men med ett blött finger i luften strax före valet ville partiet plötsligt göra slut på vinstjakten. Veckan efter valet var det glömt, under fyra år fick vi i Vänsterpartiet brottas med ovilliga socialdemokrater för att utreda och ta fram förslag mot vinstjakten. Det var bara vårt hot om att avbryta budgetsamarbetet som fick dem att gå med på att lägga fram förslagen, annars hade de begravts. Inför valet 2018 lät det återigen från Socialdemokraterna som om de ville göra något åt saken. Efter valet lovade de i januariavtalet att vinstjakten och privatiseringarna skulle få fortsätta ostört. Nu när debatten tar fart slår ministrarna knut på sig själva för att åter bli vinstkritiker. Samma spricka mellan väljare och politisk elit som finns i hela samhället går rakt igenom Socialdemokraterna.
Hur ska man då lösa frågan som vägrar dö? Hur ska man hantera att företagen köper sig inflytande genom att värva tidigare politiker? Varför ska danska och finska väljare som inte vill ha vinstintresset i förskolor och vård kunna få det förverkligat men inte svenska? Hur ska man hantera att politikerna går i otakt med sina väljare? Hur ska rödgröna partier hantera en fråga som annars riskerar att blockera regeringsbildningen efter nästa val?
Låt väljarna avgöra vilka områden som ska omfattas.
Svaret finns där, anordna en folkomröstning om vinsterna i välfärden. Låt folket avgöra om deras skattepengar ska gå till elever och patienter eller till riskkapitalbolag. Frågan passar ovanligt bra för en folkomröstning. Jag vet att det finns invändningar. Vi befinner oss mitt i en pandemi och man kan ha olika åsikter om på vilka områden vinstjakten ska bort. Men det kan vi hantera.
Lägg folkomröstningen på valdagen i september 2022, det valet måste ändå hållas och pandemin är förhoppningsvis över då. Valdebatten kan användas för att diskutera vinstfrågan och det blir bra med tid för kampanjer, folket mot bolagen. Fram till folkomröstningen lär det bli en hälsosam inbromsning för de privata välfärdsföretagens investeringsvilja. Låt väljarna avgöra vilka områden som ska omfattas. Formulera en fråga om att överskott ska återinvesteras vilket gör att traditionella aktiebolag inte får verka på området. Sedan kan väljarna få avgöra om det ska gälla i skola, äldreomsorg, sjukvård och annan omsorg som LSS och HVB-hem. Jag tänker sätta kryss i alla rutorna.
I en folkomröstning på valdagen är väljarna fria att avgöra sakfrågan oavsett vilket parti de annars röstar på. Oavsett om de gillar skolval och möjlighet att välja äldreboende, det är vinsten vi behöver rösta om. Det skulle dessutom berika valdebatten, vi behöver en debatt om välfärdens framtid. Vi behöver bestämma oss för om alla elever ska ha rätt till likvärdig utbildning och om den sjukaste patienten ska få vård först i Sverige.
Jonas Sjöstedt är före detta partiledare för Vänsterpartiet och kolumnist hos Dagens Arena.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
