Jorden är sjuk!

debatt Man skulle kunna säga att jorden har drabbats av en tilltagande ”fossil koldioxidpandemi”. En framgångsrik väg kan då vara att använda samma modell med vilken vi bekämpat Coronapandemin, skriver Läkare för Miljön.

Jorden är sjuk. Temperaturen har nu stigit 1,2⁰ C över den preindustriella nivån. Allvarlig torka, megabränder, jättelika skyfall, översvämningar, ökad förekomst av svåra orkaner, glaciärer som smälter och stigande havsvatten blir allt vanligare. Den mänskliga hälsan far alltmer illa med död av värmeslag och av svält på grund av torka, ökad förekomst av infektioner, av häftiga översvämningar i vilka människor drunknar och krossas och av dödliga orkaner. Infrastrukturer smulas sönder.

Nyligen kom FN:s klimatpanel, IPCC, med en rapport som otvetydigt visar att det är de mänskliga utsläppen av fossil koldioxid som är orsaken till detta. Koldioxid är en välkänd växthusgas, som lägger sig som en filt kring jorden och samlar ökad mängd energi och värme i vår biosfär, som leder till den ökade förekomsten av katastrofer med sjukdom och död.

Jordens befolkning och deras ledare har haft svårt att tänka om, svårt att ta till sig den vetenskapligt väl belagda kunskapen om orsak och verkan och vilka åtgärder som krävs för att mildra sjukdomens förlopp. Först med Parisavtalet för fem år sedan tog världens ledare sjukdomen på fullt allvar och beslöt att bekämpa orsaken steg för steg till koldioxidneutralitet år 2050.

Man skulle kunna likna det som händer vid att jorden har drabbats av en tilltagande ”fossil koldioxidpandemi”. Det är vi människor som producerar sjukdomsorsaken och det är vi som måste upphöra med det.

Vad är det som hindrar oss?

• ”Koldioxidpandemin” är en ny typ av sjukdom där effekten av orsaken är indirekt, då skadan sker genom ökad energi i våra vädersystem. Detta har gett utrymme att ifrågasätta den.
• Det långsamma förloppet i ”koldioxidpandemin” har gett utrymme för hemmasnickrade alternativa teorier, förnekande och dissociation mellan kunskap och handling.
• Fossil koldioxid är en restprodukt av det energisystem som gett oss välstånd under mer än ett sekel. Energin, som vi idag hämtar från kol och olja, behöver vi. Nu måste vi finna vägar att utvinna den på ett ekologiskt hållbart sätt. Avvänjningsprocessen från fossilt beroende är komplicerad.
• Den viktigaste anledningen till bristen i individuell och kollektiv reaktion på ”koldioxidpandemin” är nog att stress som leder till handling hos flertalet hitintills inte utlösts.

Hur vi ska gå till väga är den stora frågan. En framgångsrik väg kan vara, att vi använder oss av samma modell, med vilken vi bekämpat Coronapandemin. Det handlar om aktiva politiker och god nyhetsförmedling. Det skapar kunskap, engagemang och stress till handling hos individen.

Lärdomarna att utgå ifrån är:

• Grunden för pandemibekämpning vilar på vetenskap.
• Politiker har tagit sitt ansvar, haft närmast dagliga presskonferenser och gett råd baserade på virologers och epidemiologers kunskap. Genom påbud, lagar, ekonomiskt bistånd och resurstilldelning har smittspridning förhindrats.
• Media har förmedlat rikligt med kunskap om pandemins orsak, förlopp, om förhållningsregler och varit forum för öppna samtal mellan olika aktörer. Coronapandemin har varit toppnyhet mest varje dag
• Detta leder till att medborgare både bättre förstått och blivit känslomässigt berörda. Det får oss att ta till oss hur allvarlig situationen är och handla därefter.
• Den viktigaste anledning till relevant mobilisering mot Coronapandemin har nog varit den individuella och kollektiva stress som den utlöst, stressen att stå inför en potentiell dödlig sjukdom, som kan drabba en när som helst. Stress som leder till nödvändig handling är positiv och insikten att den leder till hälsosam förbättring, reducerar i nästa steg stressen.

”Koldioxidpandemin” är ett globalt problem, men varje land har ett eget ansvar att bli av med sina fossila utsläpp. Det krävs ett stort strukturellt omställningsarbete av politiker, beslutsfattare och administratörer för att skära ner utsläppen med 100 procent senast till år 2050.

Klimatlagen, Klimatpolitiska rådet och Ett Fossilfritt Sverige ska vägleda vårt arbete i Sverige. I en demokrati krävs ett utbrett och stort stöd från medborgarna i denna omställning. Det kräver en stor mental förändring hos befolkningen. Här ett förslag hur det skulle kunna gå till i vårt land.

• a) Vi följer Greta Thunbergs råd. Lyssna på vetenskapen!
• b) Täta kommunikéer på bra sändningstid av i första hand från statsministern, socialministern och miljöministern om klimatläget i världen och lokalt, redogörelser för nya förordningar, påbud och uppmaning till individuellt ansvar. Myndigheter och industrin får tydliga regler att byta till ekologiska energisystem och minska energianvändning i den verksamhet man styr över. Trafikverket till exempel får i uppgift att skyndsamt skapa ett koldioxidfritt transportsystem. Inga fler motorvägar med tanke på att elektrifieringen av trafiken går långsamt.
  Samtal och pressträffar mellan politiker och vetenskapsmän på bra sändningstid regelbundet.
• c) De stora nyhetsprogrammen i TV och radio och tidningarna har täta rapporter på bästa plats om utsläppen av koldioxid och vad som görs och inte görs för att minska dem på politisk, strukturell och individuell nivå. Tät nyhetsförmedling om väderhändelser som kan kopplas till växthuseffekten. Stor plats för vetenskapen.
• d) Vi medborgare förvaltar vår kunskap om den fossila koldioxidpandemin och stödjer och tar aktiv del individuellt, kollektivt och politisk i den genomgripande omställning som krävs för att landet infriar Parisavtalet 2015, gärna mycket tidigare än 2050.

Politiker och media. Kliv fram och inta samma akutläge för ”koldioxidpandemin” som för Coronapandemin. Täta analyser och berättelser om orsak och verkan och övergripande och detaljerade analyser och påbud om hur vi måste ändra vårt beteende. Ta avstamp i vetenskapen och skynda på omställningen inära kontakt med medborgarna.

Gösta Alfvén

Barnläkare, docent, stressforskare, Läkare för Miljön

Maria Wolodarski

Cancerläkare, överläkare Karolinska Universitetssjukhuset, PHD, ordf. Läkare för Miljön