En politikens Petter Northug som ligger lugnt bakom och drar om i spurten. Som short track-finalen i OS 2002 då alla i täten föll och en akterseglad australiensare gled i mål som vinnare.
Målande metaforer saknades inte när Håkan Juholts väg till positionen som den eniga valberedningens förslag skulle beskrivas. Men minst lika illustrativ är den bild, publicerad på Dagens Arena, som visar en karta över Sverige med prickar i de 220 kommuner där Juholt har varit på olika S-möten de senaste åren.
Visst, Juholt är ännu okänd i folkdjupet. Men bland aktiva sossar är han populär. Han har hälsat på i S-föreningen, eldat på och druckit kaffe. Juholt var inte favoriten hos S-etablissemanget i Stockholm. Men hans nätverk är starkt i de mindre partidistrikten, där kompisar från tiden i SSU:s förbundsstyrelse nu har framskjutna positioner.
Den väldokumenterade faiblessen för flygblad och folkrörelse kompletteras med en annan egenskap, ovärderlig i en rörelse som saknar Palme och Lindh: Genuin internationalism. Addera ett glatt humör, slagkraftig debatteknik, självdistans – som speglas i klippet ”Röjsågen” – samt det här avväpnande sättet att besvara en kulturenkät.
Vidare: Det är svårt att sätta en etikett på Juholt. Reinfeldt vill att det ska framstå som om S tar ett stort kliv vänsterut. Borgerlig media hjälper till. Men Juholt står stadigt i den gråsossiga tillväxtraditionen och har visat solnedgången över kärnkraftverket i Oskarshamn för en flickvän. Han stödjer insatsen i Afghanistan, är Europavän, röstade ja till EMU. Ibland kör han på vänsterhjulet och kritiserar att det som vi har ägt tillsammans nu slumpas bort. Som att Skåne blev finskt över en natt (nubben, alltså).
Lägg till en valberedning som körde i diket när egenintressen styrde, och som verkar ha avslutat med att fråga om någon var tillgänglig. Då var det utmärkt att vara mer erfaren och mindre kontroversiell än Damberg, inte lika förknippad med valförlusterna 2006 och 2010 som Östros – och mer sugen än Nuder. Besöken i 220 kommuner ledde inte till posten som partisekreterare, men kom nu väl till pass.
Juholt blir den första partiledaren för S sedan Hjalmar Branting som vid tillträdet saknar regeringserfarenhet. Hans politiska meriter på nationell nivå stavas försvarspolitik. Han har aldrig haft ett ledaruppdrag i tungviktsklassen. Och när han håller sitt linjetal om 15 dagar, är utmaningen inte bara att ena och entusiasmera S-kärntrupperna.
Försvarspolitikern Juholts utmaning har nämligen minst fyra fronter. Arbetarrörelsens att-göra-lista är diger, både organisatoriskt och politiskt. De ”nya” Moderaterna ska utmanas och besegras 2014. Sverigedemokraterna ska tryckas tillbaka. Gröna partier håller på att växa om S-partier på flera håll i Europa.
Juholts parhäst som partisekreterare blir Carin Jämtin. Tillsammans ska de axla ansvaret för att vända en dyster, mångfacetterad, nedåtgående trend. Svåra, tuffa, strategiska beslut väntar.
Om de är mäktiga uppgiften och har den långsiktiga, sluga politiska blicken är ännu omöjligt att veta. Och det gäller att veta när politisk finess fungerar bäst, och när det är dags att plocka fram röjsågen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
