Om S vill ha fortsatt förtroende för partiets klimat- och biståndspolitik bör de snarast kräva en klimatfinansiering utanför biståndsbudgeten. Det skriver Julia Carlbäcker och Micael Grenholm (Diakonia).
Trots att klimattoppmötet 2009 i Köpenhamn på det stora hela var en besvikelse, var en av ljuspunkterna att världens rika länder lovade att ge pengar till fattigare länder i klimatfinansiering. Eftersom utvecklingsländer drabbas hårdast av klimatförändringarna medan framför allt rika länder har orsakat dem ansågs det rimligt att de senare ska betala för detta. Klimatfinansieringen ska alltså inte ses som bistånd utan snarare en form av skadestånd, och för att motverka att rika länder tar dessa pengar från sina biståndsbudgetar fick utvecklingsländerna igenom att pengarna skulle vara “nya och additionella” enligt Köpenhamnsavtalet.
Sverige undertecknade givetvis detta avtal, men hittills har varenda krona i vår klimatfinansiering ändå tagits från biståndsbudgeten. I praktiken har ingen resursöverföring från rika till fattiga ägt rum, utan pengarna för klimatanpassning tas från fattigdomsbekämpning. Detta beteende är högst skamligt och visar att regeringen inte har ett särskilt stort intresse för vare sig klimaträttvisa eller ett generöst bistånd.
Det är många som har varit mycket kritiska till detta, bland annat biståndsorganisationen Diakonia som just nu har en kampanj, ”Klimatet – Sveriges springnota, med syfte att övertala regeringen att ge klimatfinansiering utanför biståndsbudgeten”.
Socialdemokraterna såg också ut att vara kritiskt till regeringens hållning i denna fråga. I en enkät inför valet som Diakonia skickade till riksdagspartierna uppgav S att de var för klimatfinansiering utanför biståndsbudgeten, och i Almedalen samma år var dåvarande partiledare Mona Sahlin mycket tydligt samma sak.
Fredagen den första mars uppmärksammade dock Supermiljöbloggen att S i själva verket inte vill ge någon klimatfinansiering utanför biståndsbudgeten. Detta väckte debatt inte minst på Twitter, där Socialdemokraternas talesperson i miljöfrågor, Matilda Ernkrans, försvarade partiets politik. Försvaret gick främst ut på att visa att Socialdemokraterna inte har “backat” utan att de alltid har tyckt att klimatfinansieringen ska finansieras från biståndsbudgeten – de åsikter Mona Sahlin och Diakonias enkät gav uttryck för stämde inte med partiets egentliga.
Det är ett ganska blekt försvar, eller hur? Som om det är bättre att ha varit dålig hela tiden jämfört med att förut ha varit bra och sedan försämras.
Vi tycker att det är oacceptabelt att ett parti som säger sig stå för solidaritet vill ta klimatfinansieringen från de fattiga i stället för att exempelvis höja skatten för välbärgade svenskar.
Om S verkligen vill ha fortsatt förtroende för sin klimat- och biståndspolitik bör de snarast kräva en klimatfinansiering utanför biståndsbudgeten.
Julia Carlbäcker
Micael Grenholm
Aktivister i biståndsorganisationen Diakonia
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
