Ett urvattnat förslag fick majoritet i Europaparlamentet sedan de konservativa svek och rev upp den kompromiss vi enats om. Nu måste vi progressiva kämpa för en högre ambition när förhandlingarna med EU:s medlemsländer och EU-kommissionen inleds, skriver Jytte Guteland (S).
Klimatavtalet i Paris, COP21, fungerar som en ljusfyr för alla oss som känner oss vilse på ett allt mörkare världshav. Klimatpolitiken är internationell till sin karaktär och är beroende av länders samarbete. Inte bara att sluta överenskommelser, utan också att följa upp besluten i konkret politik. Nu är det dags att visa att ljusfyren inte är en hägring, utan en vägvisare till fast mark.
Vid klimattoppmötet i Paris visade EU stort engagemang. Nu, när avtalet är klart, anses jobbet uppenbarligen slutfört och engagemanget tryter. Paradoxalt nog, eftersom det är först nu vi har huvudrollen.
Vid klimatkonferensen var det medlemsländerna som förhandlade, nu är det EU:s tur att reformera våra lagar så att de läggs i linje med Parisavtalet. Där har EU-parlamentet en avgörande roll.
Det här året kommer vi att arbeta med en rad viktiga lagstiftningsområden. Först ut var systemet för att reglera handeln med utsläppsrätter inom EU – Emission Trading System, ETS.
I februari röstade vi äntligen om förslaget, efter ett och ett halvt års intensiva förhandlingar. Vi lyckades få med flera positiva delar i betänkandet, exempelvis att skrota närmare hälften av överskottet av utsläppsrätter på marknaden. Jag är också stolt och glad över att vi fått in en skrivning om att sjöfarten ska inkluderas i utsläppshandeln.
Men ambitionsnivån borde ha varit högre, inte minst eftersom ETS, den första stora klimatlagstiftningen som förhandlas i EU efter Parisavtalet, visar vägen för hur det kommande året ska se ut.
Pengar från skattebetalarna slussas direkt över till överskott inom cementindustrin.
Tyvärr delade inte den konservativa gruppen EPP vår uppfattning utan valde att riva upp den kompromiss vi tidigare enats om i miljöutskottet och utesluta delar när det blev dags att rösta i plenum.
Deras svek innebar att balansen vi uppnått i miljöutskottet försvann i parlamentets slutgiltiga ställningstagande. Bland annat innebar det att cementindustrin inte behöver köpa sina utsläppsrätter utan fortsatt får dem tilldelade gratis.
Det handlar om en gigantisk subvention till cementindustrin, uppskattningsvis femtio miljarder kronor under den senaste handelsperioden. Pengar från skattebetalarna som slussas direkt över till överskott inom cementindustrin.
Systemet innebär dessutom att samma industri inte ställer om sin produktion till en mer klimatsmart sådan. Vi ser redan att länder som Brasilien och Indien har kommit längre i sin omställning än den europeiska gjort.
Vi socialdemokrater ville skrota fler utsläppsrätter årligen för att nå upp till EU:s långsiktiga klimatmål år 2050, och lägga utsläppshandelssystemet i linje med Parisavtalet. Det får inte bara bli vackra ord. Därför var det viktigt att öka det som kallas den linjära reduktionsfaktorn, LRF, med 2,4 procent per år istället för 2,2. Moderaterna och EPP valde istället att sänka klimatambitionerna och lyckades få majoritet för 2.2 procent. De menade istället att vi bör undanta industrin från nödvändig omställning. Min åsikt är att de driver en kortsiktig politik, som skadar EU:s konkurrenskraft på lång sikt.
Jag är besviken att det konservativa förslaget för att urvattna ETS fick majoritet i Europaparlamentet. Men vi progressiva måste nu kämpa ännu hårdare för en högre ambition när förhandlingarna med EU:s medlemsländer och EU-kommissionen nu inleds, samt verka för att de övriga lagförslag som rör klimat- och energipolitiken kompenserar för de svagheter vi nu ser i ETS.
Jytte Guteland, (S) Europaparlamentariker, ansvarig förhandlare av utsläppsrätter för den socialdemokratiska gruppen i miljöutskottet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
