Miljömålsberedningens klimatpolitiska ramverk är otillräckligt. Sverige bör snegla på Tyskland och Storbritannien, skriver Kajsa Borgnäs, klimatdebattör och doktorand.
I dag överlämnar Miljömålsberedningen sitt betänkande till regeringen.
Miljömålsberedningens förslag till nytt klimatpolitiskt ramverk är till synes ambitiöst: beredningen vill tidigarelägga målet om noll nettoutsläpp från år 2050 till 2045, inrätta ett oberoende klimatpolitiskt råd och införa en klimatlag som tvingar regeringen att presentera regelbundna handlingsplaner och utvärdera etappmål.
Men det krävs mycket mer om Sverige vill ta en klimatpolitisk ledarroll. Sverige hör till världens högutsläppsländer per capita, svenska medborgare har världens tionde största ekologiska fotavtryck. Svenska miljöskatter är i dag lägre än det europeiska snittet.
Klimatpolitiska råd och handlingsplaner hör i Europa till standardarsenalen. Den klimatlag som miljömålsberedningen föreslår skulle bara bli begränsat styrande. Att Sverige ska nå nettonoll år 2045 är visserligen ambitiöst, men med rådande styrmedel kommer vi inte i närheten av målet varken år 2045 eller 2050.
Snarare än att nöja sig med att ligga på en medelmåttig europeisk nivå, borde Sverige låta sig inspireras av länder som har långt mer omfattande klimatpolitiska styrsystem, särskilt Tyskland och Storbritannien.
I Storbritannien görs exempelvis hållbarhetspolitiska konsekvensanalyser av alla lagförslag och i anslutning till budgetprocesserna. Den brittiska klimatlagen är juridiskt bindande och ålägger regeringen att köpa utsläppsrätter om utsläppsmålen inte nås. Sedan 2008 finns gröna finanspolitiska regler och en grön investeringsbank som bidrar till att finanssektorn knuffas i riktning mot bättre hållbarhet.
I Tyskland ger strukturprogrammet för Energiewende på liknande sätt långsiktiga spelregler för omställning av energisektorn och industrin. Alla lagförslag hållbarhetsgranskas av en parlamentarisk kommitté, miljöfrågorna samordnas departementsöverskridande och det finns flera nationella kommissioner med uppdrag att granska regeringens klimatarbete och driva på debatten. Genom olika samarbetsorgan binds intresseorganisationer och arbetsmarknadens parter in i hållbarhetsarbetet.
Sammantaget har dessa länder bättre lyckats åstadkomma vad den svenska klimat- och hållbarhetspolitiken fortfarande till stor del saknar: långsiktighet och stabilitet.
Tre åtgärder som skulle ge Sverige ett klimatpolitiskt ramverk i internationell framkant:
Inrätta ett klimatmålsramverk med bindande mål på kort och lång sikt, konkretiserade i »kolbudgetar« och kapitalmål, och kopplade till regelbunden uppföljning, utvärdering och sanktioner.
Skapa ett institutionellt ramverk som stärker miljöns ställning i regeringens, myndigheters och andra aktörers arbete, inklusive i ekonomisk-politiska processer. Miljökonsenvensanalyser av alla propositioner, fler organ för hållbarhetspolitiskt samarbete med politiska och ekonomiska aktörer samt krav på klimatriskkalkyler hos investerare borde ingå.
Skapa ett strukturpolitiskt ramverk som preciserar de ekonomisk-politiska instrument för omställning mot en långsiktigt hållbar utveckling, inklusive stigande koldioxidskattebana och stärkt omställningsförsäkring.
Kajsa Borgnäs, klimatdebattör och doktorand vid universitetet i Potsdam
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
