Sex döda, bland dem ett nioårigt barn, och 14 skadade, däribland den demokratiska kongressledamoten Gabrielle Giffords. Attentatet ägde rum i Arizona i USA under ett politiskt möte. Skjutningen av Giffords går att likna vid en avrättning. Hon sköts i huvudet från nära håll. Kulan gick rakt igenom hjärnan.
Visst kan sådana dåd kopplas både till de liberala amerikanska vapenlagarna och skytten Jared Loughners psykiska hälsa. Men inget av det förminskar det faktum att dådet har utförts av en man som hatar staten (”the government”) och har listat Hitlers Mein Kampf som en av sina favoritböcker.
Varför inte kalla dådet i Arizona vid dess rätta namn? Högerextrem terrorism.
Det är chockerade och rent av motbjudande att få ta del av information om Tea Party-drottningen Sarah Palins hemsida. På sin Facebook-sida har Palin en karta där 20 demokratiska kongressledamöter märkts med hårkorset på ett kikarsikte och anhängarna uppmanats att ”ladda om och sikta”. Detta gör alltså en av republikanernas frontfigurer i ett land där skolmassakrer har tagit livet av tiotals personer, och där abortläkare har skjutits till döds utanför sina kliniker.
Tea Party-rörelsens hatiska retorik mot president Obama och mot demokraterna är ett faktum. I USA har det skruvade politiska tonläget redan tagits upp som en möjlig anledning till skjutningen.
Paradoxalt nog ses den sortens förklaringar med skepsis i Sverige. Paradoxalt därför att vi just i Sverige har haft terrordåd som kan kopplas direkt till de politiska stämningarna i landet. Lasermannen, John Ausonius, sköt 11 personer mellan 1991 och 1992, varav en dog. I boken Lasermannen beskriver författaren och journalisten Gellert Tamas hur den hätska stämningen i Sverige i början på 1990-talet med bland annat Ny demokratis invandrarhat drev fram Ausonius. Hösten 2010 jagade Malmöpolisen en skytt som sköt och mördade människor.
Samtliga som blev skjutna var ickevita.
Ändå har dessa två fall snarare beskrivits som verk av ensamma galningar – och inte som terrordåd med rasistiska motiv. Händelserna i början på 1990-talet i Stockholm och 2010 i Malmö var systematiska. De riktade sig mot civila, spred kollektiv skräck och hade dessutom ideologiska motiv. Terrorism.
Både politiker och opinionsbildare har ett ansvar för det politiska debattklimatet. Det går inte att blunda för att människor påverkas av domedagsprofetior om närastånden undergång. Det har vi sett med islamisterna som körde mot Köpenhamn under julhelgen med planer på en massaker på en tidningsredaktion. Brevbomber har detonerat på ambassader i Rom under samma julhelg, troligtvis ligger anarkister bakom dåden. Det rimmar illa att fördöma dessa våldshandlingar samtidigt som extremhögerns terrordåd ses som verket av enskilda missanpassade särlingar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
