Kampen om regeringsmakten i Norge är inledd. I de fylkes- och kommunval som genomfördes i måndags blev Høyres (H) Erna Solberg den stora röstvinnaren. Høyre vann främst röster från ytterlighetshögern, Fremskrittspartiet (Frp). Därmed har borgerligheten i Norge en statsministerkandidat som på allvar kan utmana Arbeiderpartiets Jens Stoltenberg.
Följaktligen är spekulationerna om regeringskonstellationer inför valet till Stortinget om två år i full gång. Tågar Sosialistisk Venstre (SV) ur regeringen på grund av ett svårt valbakslag? Går koalitionspartnern Senterpartiet (SP) samma väg till mötes efter en smärre tillbakagång i valet? Och hur agerar i så fall Arbeiderpartiet? Dessa är frågor som i dagsläget är omöjligt besvara. Men Stoltenberg har inlett kampen med att redan nu begära att motståndarsidan formerar sig. Han har samtidigt redovisat samarbetsvilja med mitten.
Det för dagen allt annat överskuggande frågan handlar faktiskt om det politiska budskapet, i synnerhet innehållet i den politik som formar dagens och morgondagens samhälle. Där har Ap skaffat sig en särställning. Att som regeringsparti gå framåt i ett kommun- och fylkesval är ovanligt i Norge. Det lyckades Ap med. Det mångkulturella samhället har efter tragedin 22 juli kommit upp på den politiska dagordningen. Detta gagnar Ap. De många opinionsinstituten redovisar strålande siffror för Jens Stoltenberg tack vare hans skickliga hanterande av krisen.
När man nu efter kommun- och fylkesvalet hamnar i den politiska lunken igen, är det den allmänt erkände statsmannen Jens Stoltenberg som leder partiet. Men under de två kommande åren kommer sannolikt en tongivande duo att bära fram sina respektive partiers budskap. För Ap: statsminister Jens Stoltenberg och utrikesminister Jonas Gahr Støre. För Høyre: partiledaren Erna Solberg och Oslos borgmästare (ordfører) Fabian Stang. Støre har länge innehaft epitetet ”Norges populäraste person”. Stang vann sin popularitet tack vare ett positivt agerande i Oslo efter händelserna 22 juli. Hur spelet mellan dessa starka personligheter utvecklas blir intressant att följa.
Samtidigt kläms de små partierna i centrum åt ytterligare. Väljarna bryr sig allt mindre om hur partiledningarna i Venstre (V) och Kristelig Folkeparti (KrF) agerar, samt vilket av de stora partierna som de föredrar att samarbeta med. Mittenalternativet har förlorat sig egen kraft. Möjligen kan den närmaste tidens opinionsmätningar vägleda partiledningarna till ett ställningstagande för något av blocken. Men trenden att väljarna vandrar mot de större partierna står sig. Detta gäller även regeringsmedverkande Senterpartiet (Sp).
En fråga som särskilt upptagit oss utländska journalister i den just avslutade valrörelsen är Frp:s fortsatta tillvaro med hänsyn till dess restriktiva invandringspolitik. Efter händelserna 22 juli var det många av oss som menade att väljarna inte längre kan betrakta partiet som salongsfähigt. Partiets tillbakagång talar också för detta, och samma utveckling kunde skönjas för Dansk Folkeparti i det danska valet tidigare i veckan.
Sedan valet till Stortinget 2009 har Frp förlorat så gott som hälften av sina väljare. Sedan förra kommunvalet har partiet minskat från 17,5 till 11,4 procent. Och det finns likväl de som menar att Frp kom lättvindigt undan efter händelserna 22 juli, då man från regeringens sida i borgfredens intresse varnade för angrepp på Frp.
En konsekvens är att det tidigare aktuella ”blå-blå” regeringsalternativet med Frp och H sannolikt har gått i graven. Därmed stundar nya formeringar i norsk politik.
Åke Wilhelmsson
Om krönikören: Åke Wilhelmsson är en svensk journalist, tv-producent, konsult och översättare boende i Oslo.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
