Ingvar Kamprad borde få ett större erkännande för sin kritik av den globala djungelkapitalismen. Motsatsen till vad Kamprad stod för finns närmare än i Kungens kurva – Nya Karolinska sjukhuset.
Redan mot slutet av 70-talet började Ingvar Kamprad, efter vad han själv berättar i en SVT-intervju med Malcolm Dixelius, att tänka på döden.
Framför allt, gissar jag, upptogs han i likhet med de flesta maktfullkomliga män av tankar på sitt eget eftermäle. Undrar vad han hade tyckt om han hade kunnat ta del av gårdagens flod av nekrologer? Skulle han ha varit nöjd?
Jag tror inte det. Trots att Kamprad de senaste åren ägnat massor av energi och ekonomiska resurser till att försöka framställa sig själv som Sveriges motsvarighet till den amerikanske filantropen Warren Buffett, nådde han inte riktigt ända fram.
Ingvar Kamprads bortgång och uppdagandet av KS-härvan tillsammans markerar slutet på en epok
Nazistkopplingarna från det förflutna, för att inte tala om den utredning som EU-kommissionen dragit igång kring en viss möbeljättes skatteupplägg i Nederländerna, Liechtenstein och Luxemburg, fortsätter att svärta IKEA-grundarens rykte även posthumt.
Ändå kan man tycka att Kamprad i efterhand borde få ett större erkännande för sin med tiden allt ilsknare kritik av den globala djungelkapitalismen.
Man kan argumentera att hans egen koncern i högsta grad var en del av denna rörelse – IKEAS framgångar bygger förstås på tillverkning i låglöneländer långt bortom den svenska modellens räckvidd – och samtidigt utnämnde han sig själv till motståndare till de snabba klippens ideologi: långsiktighet och socialt ansvar var mer hans melodi.
Motsatsen till vad Ingvar Kamprad stod hittar vi just nu på närmare håll än i Kungens kurva, dessvärre i en av samhällets viktigaste, skattefinansierade verksamheter: sjukvården.
Skandalerna kring Nya Karolinska sjukhuset duggar tätt, och härvan som sakta blottläggs avslöjar ett miljardsvindleri som aldrig tidigare skådats inom offentlig förvaltning.
I helgen avslöjade till exempel DN att det omstridda konsultbolaget Boston Consulting Group fakturerat KS över en kvarts miljard, 257 miljoner kronor, och när tidningens reportrar begär ut fakturaspecifikationer, upptäcker man att det ännu saknas underlag för över 57 miljoner kronor.
Det kommer att ta tid innan vi får full insikt om vad som har pågått på Nya Karolinska sjukhuset, men redan nu kan vi konstatera att det uppstått en spricka i samhällskontraktet.
Naiva eller korrupta landstingspolitiker har visat att vissa kommuner är öppna för internationellt kapital som vill lura oss in i projekt finansierade med så kallad Offentlig-Privat-Samverkan.
Generationer av skattebetalare kommer att få betala för de misstag som begåtts de senaste åren, och de kommer att få betala dyrt.
»Den småländska stengärdsgården finns i våra hjärtan«, stod det en gång i en typisk IKEA-annons.
Det känns nostalgiskt att tänka på, som om Ingvar Kamprads bortgång och uppdagandet av KS-härvan tillsammans markerar slutet på en epok då försiktighet, sunt förnuft och budgetmässig återhållsamhet gjorde Sverige till ett av världens jämlikaste och samtidigt mest välmående länder.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
