Kan Kennedy påverka utgången i USA:s presidentval?

Håkans Hörna Håkan A Bengtsson skriver om hur oberoende kandidater påverkat presidentvalen genom historien.

Amerikanska presidentval är alltid, eller i varje fall för det mesta, en kamp mellan två kandidater. USA har två dominerande partier, Demokraterna och Republikanerna. Men en tredje kandidat kan ändå påverka valutgången, och vid några tillfällen har de avgjort USA:s vägval och historia. Flera mindre partier brukar ju ställa upp, som de gröna, socialistpartiet, libertarianerna, ”den naturliga lagens parti” och det ”konstitutionella partiet”. Det händer då och då att några ställer upp som oberoende (independent).

Har kastat in handduken

I år kandiderar filosofen och aktivisten Cornel West som independent. Han är framstående och välkänd medlem i Democratic Socialists of America, vars första partiledare Michael Harrington hade mycket kontakter med Olof Palme. De grönas kandidat Jill Stein gör sitt tredje försök att erövra Vita huset. De har förstås inte någon chans. Men frågan är om de kan påverka valresultatet i någon delstat. Det är ”winner takes it all” när elektorerna utses som sedan väljer president. 

Störst uppmärksamhet har av en rad skäl Robert F Kennedy Jr fått i det här valet. Han hade ett betydligt större stöd i mätningarna än de två andra. Skulle det gynna Trump eller Biden (nu Harris)? Hela Kennedyklanen har ju länge varit demokrater. Men Robert F Kennedy Jr ställde upp som oberoende. Nu har han kastat in handduken och gett sitt stöd till Trump. Kan han leverera tillräckligt många väljare till Republikanerna för att avgöra valet? Kennedy hade ett starkt stöd i flera av de stater som avgjorde valet till Bidens fördel 2020. Kennedy och Trump har steg för steg närmat sig varandra. 

Politisk trofé

Efter attentatet och mordförsöket tidigare i somras beskrev han Trumps agerande som ”inspirerande”. Tidigare betecknade han honom som ”fruktansvärd människa”, ”troligen sociopat”. Men Demokraterna är farligare för den amerikanska republiken och planeten, de kommer att bana väg, menar Kennedy, för ett totalitärt USA. Han försökte först bli presidentkandidat för detta parti. Kennedy har i varje fall utlovats en plats i Trumps team som ska förbereda maktövertagandet efter en valseger. Han hoppas få genomslag för sin hjärtefråga: amerikanernas hälsa. Hans variant på MAGA lyder: Make America Healthy Again. 

Att få över Robert F Kennedy Jr är förstås en politisk trofé för Donald Trump. I amerikansk politik har namnet Kennedy närmast ikonisk status. Roberts far Robert F Kennedy (Sr) var presidentkandidat 1968 och hade goda chanser att vinna, men mördades under primärvalet. Hans farbror John F Kennedy var president och mördades 1963. Sedan dess har många andra Kennedys varit aktiva i amerikansk politik och landets offentliga politiska liv, på många sätt. Ted Kennedy (yngre bror till JFK och RFK) blev aldrig president. Och JFK:s son John, som nog hade mer potential än de flesta andra, omkom i en flygolycka 1999. Kanske var Robert F Kennedy Jr:s avhopp sista kapitlet i Kennedyfamiljens politiska historia. I varje fall på den här nivån.

Underlig politisk utveckling

Hans politiska utveckling har varit minst sagt underlig, för att inte säga konstig (weird). Han har ett stort och långvarigt miljöengagemang som gett honom ett rykte som något av en vit riddare. Mer och mer har han torgfört olika slags konspirationsteorier. Den främsta är väl att vaccin kan orsaka autism. Ett påstående utan substans. Under pandemin verkar något märkligt ha hänt på många håll och kanter, den skapade uppenbarligen olika slags vanföreställningar och ökade misstron bland många som redan hade bristande tillit till det ena och det andra. Kennedy har talat om virus som ”etniska biovapen” som medvetet riktas mot vissa grupper. Kravet på obligatorisk vaccinering jämförde Kennedy med Nazityskland, en jämförelse som utföll till Hitlers fördel: ”Även i Hitlers Tyskland kunde du ta dig över Alperna till Schweiz och du kunde gömma dig på vinden som Anne Frank.” 

Han har hävdat att skolskjutningar kan kopplas till antidepressiva medel. Och kemikalier i vattnet gör barn transsexuella. Han stödjer Israels krig i Gaza men vill inte ge militärt stöd till Ukraina. Ja, listan kan göras lång. När han vid ett tillfälle urskuldade sitt beteende och sina uttalanden skyllde han på att en parasit eller mask hade ätit upp delar av hans hjärna. En del historier om honom verkar i och för sig vara vandringssägner, som att han ätit en grillad hund på barbecuefest, men han hävdade själv att det var en get. Dock lider han av spasmodisk dysfoni som påverkar hans tal.

Märkliga utspel

RFK Jr:s livshistoria är också en typisk Kennedyhistoria, med dess enorma framgångar och djupa tragedier. Att födas in i en privilegierad tillvaro skapar stora möjligheter, men kanske också ett slags övermod som ibland hamnar nära och ibland kliver över avgrundens rand. Han prövade LSD första gången bara något år efter mordet på sin far. Och gick sedan över till ett långvarigt missbruk av heroin. Han överdoserade på toaletten på ett inrikesplan. En av biografierna har den talande titeln ”Robert F Kennedy Jr and the Dark Side of the Dream”. 

Han hade, heter det, en fling i varje stad. Och det beskrivs där som att han hade ett slags beroendeproblem, oavsett om det handlade om sex, droger eller uppmärksamhet. En av hans fruar tog livet av sig efter skilsmässan. Och så är det här med den döda björnungen som han ska ha upptäckt längs vägen på en bilresa på väg till New York. Han plockade upp den och tänkte frysa ner björnköttet hemma. Väl på Manhattan kommer saker och middag emellan. Han upptäckte att han var tvungen att ta sig till ett flygplan. Han ville förstås inte lämna björnungen i bagaget. Då tog han en cykel och dumpade björnen i Central Park, där den sedan upptäcktes och han fick löpa gatlopp i medierna. Efteråt kunde konstateras att björnungen hade dödats av en bil. Av vem har förstås inte gått att fastställa. 

Pekar ut ansvarig elit

Listan kan alltså göras lång över märkliga händelser, utspel och uttalanden.

Intressant nog har det kommit en biografi om honom på svenska utgiven på Karneval förslag. Den har författats av Dick Russell med den talande titeln ”Den verkliga RFK Jr” och den nu inaktuella undertiteln: ”Mannen som utmanar Biden och Trump”. Det är uppenbart att han är en konspirationsteoretiker. En konspirationsteori kan sägas bygga på observerbara företeelser och ett antal negativa observerbara fenomen. Men det finns ingen faktamässig koppling mellan de två. Som att vaccin skapar autism. 

Det finns alltså många andra exempel i Kennedys politiska värld. Precis som andra renodlade populister pekar Kennedy ut en elit som är ansvariga för allt detta. Som ser till att undertrycka sanningen. I denna föreställningsvärld blir varje försök att vederlägga konspirationerna ett uttryck för etablissemangets förräderi och förljugenhet, på att sanningen undertrycks av eliten. I boken talas om den ”djupa staten” och det etablissemang som bär upp den och håller undan den verkliga sanningen från offentligheten. Det är kanske inte någon tillfällighet att Kennedy till slut landar i Donald Trumps knä.

Hur detta påverkar valet i år är svårförutsägbart. Tredjekandidater kan ibland fungera som blåslampor vars frågor senare sugs upp av något av de två stora partierna. Men kan också ha en direkt påverkan på valutgången, och ibland inte. Det visar historien.

Olika resultat historiskt

1968 ställde George Wallace upp för Independent party och fick 13,5 procent av väljarstödet. Men Richard Nixon vann valet. Wallace var en demokratisk politiker från Alabama som försvarade rassegregeringen, vilket i praktiken var apartheid. Demokraterna hade till sist valt väg och var på väg att förlora Södern när partiet började bejaka medborgarrättsrörelsens krav. Wallace gjorde ett nytt försök 1972, men utsattes för ett attentat, blev förlamad från midjan och nedåt och för resten av livet rullstolsbunden. Han gav upp sin kampanj, men gjorde ett försök att bli Demokraternas presidentkandidat 1976 då han förlorade nomineringen till Jimmy Carter. Sedermera blev han frälst eller pånyttfödd på något sätt, och övergav eller modifierade i varje fall sin öppna rasism. Han bad svarta ledare om ursäkt för vad han sagt och gjort.

1912 splittrades de republikanska rösterna. Republikanerna nominerade den mer konservative William Howard Taft för återval. Då bestämde sig Teddy Roosevelt för att göra comeback, han hade tidigare suttit nästan två hela mandatperioder i Vita huset. Han kandiderade nu för det progressiva partiet. Det kallades även för Bull Moose Party (älgtjurspartiet). Denna beteckning härstammade från Roosevelts uttalande efter att han utsatts för ett attentat: “It takes more than that to kill a Bull Moose.” Det är svårt att inte göra en parallell till attentatet mot Trump 2024. Roosevelt var mer progressiv och inte lika höger som Taft. I valet kom Taft trea. Roosevelt fick 23,2 procent. Socialistiska partiets kandidat Eugene V Debs fick en miljon röster i sitt fjärde av fem försök att bli present. Han kom på fjärde plats. Men demokraten Woodrow Wilson vann valet. Han såg till att inrätta USA:s centralbank och införa den första inkomstskattelagen. Och han förde in USA i första världskriget, och var initiativtagare till Nationernas förbund som grundades 1920. 

Perot och Nader

I modern tid kan det se ut som att Ross Perot avgjorde valet 1992. Han var en av landets rikaste affärsmän och kom från Texas, med allt vad det innebär. Den gamle George H.W. Bush hade ett svagt stöd, vilket öppnade för en mer tydlig högerkandidat från Södern. Men demokraten Bill Clinton vann valet med 43 procent av rösterna. Bush fick 37,4 och Perot 13,9. På pappret skulle man tro att Perots kandidatur fällde avgörandet. Att Perot snodde konservativa väljare från Bush. Men opinionsmätningar som gjordes i samband med valet visade att Ross Perots väljare skulle ha fördelat sina röster lika mellan Clinton och Bush. Och Clinton seglade ju fram på en överraskande framgångsvåg, efter då tolv år av republikanskt styre.

Däremot kan man nog slå fast att Al Gore förlorade valet 2000 mot George W Bush den yngre på grund av att Ralph Nader kandiderade för de gröna. Han var en vänsterlutande grön politiker med en progressiv profil. Han fick tre procent. Det var valet i Florida som avgjorde presidentvalet, med bara 537 rösters marginal. Nader fick 97 488 röster bara i Florida. Hade Nader inte ställt upp hade inte Bush vunnit valet. Men hade Gore valt en annan linje efter 9/11?

Osäkert hur valet påverkas

I valet 2016 vann Trump med en mycket liten marginal. Hillary Clinton fick flest röster, 2,8 miljoner fler än Trump. Men förlorade i några delstater med mycket liten marginal. Framför allt i Michigan där Trump vann med 10 704 röster. Men det var jämnt i också i Pennsylvania och i Wisconsin. Då liksom i år kandiderade Jill Stein för de gröna. Här är det nog lite osäkert om det var Stein som avgjorde valet till Trumps fördel. I varje fall är svaret inte lika klockrent som när Al Gore förlorade valet 2000. Det är förstså inte säkert att Steins väljare hade gått och röstat överhuvudtaget om hon inte hade kandiderat. Men en hypotes är ändå att om inte Stein hade kandiderat hade Hillary Clinton förmodligen blivit president 2016. Och kanske hade hon då avgått i år vid årsskiftet efter åtta år i Vita huset.

Vi kan nog tala om samma osäkerhet när det kommer till Kennedys väljare 2024, om de verkligen följer med till Trump. Kan någon av de andra kandidaterna avgöra valet genom att dra väljare från den ena eller andra. En sak är nog tämligen klar, det lär bli ett mycket jämnt val även i år. Och tillfälligheter och små marginaler kan när allt kommer till kritan fälla avgörandet. Och påverka USA:s historia.