Kan Mp inte bestämma sig?

Att ha två språkrör behöver ju inte betyda att man har två olika strategier för Miljöpartiet.

Förslaget att Daniel Helldén ska bli nästa manliga språkrör för Miljöpartiet visar bristerna med modellen att ha två språkrör.

Uppenbarligen har det andra språkröret Märta Stenevi en vision om sitt partis utveckling. I grunden ska det vara ett parti för miljöfrågorna, men också ett parti som tar tydlig ställning för jämlikhet och social rättvisa. Det är en inriktning som präglat partiet under de senaste åren.

Sedan Åsa Romson och Gustaf Fridolin tog över språkrörsposterna 2011 har Miljöpartiet allt tydligare placerat sig på vänsterkanten i svensk politik. De flesta av deras väljare har följt med på den resan. I klassiska höger-vänsterfrågor som rör skatter, ekonomi och välfärd placerar de sig till vänster, ofta även om Socialdemokraterna.

flera mätningar visar att Miljöpartiet  är det parti som borgerliga väljare minst av allt vill se ett samarbete med 

Så har det inte alltid varit. Så sent som under Almedalsveckan stod nyliberalen Johan Norberg och språkröret Maria Wetterstrand i samma panel och diskuterade på temat: ”Hur liberala är de gröna och hur gröna är liberalerna?”.

Den diskussionen har jag svårt att se i dag, och flera mätningar visar också att Miljöpartiet i dag är det parti som borgerliga väljare minst av allt vill se ett samarbete med.

Det kanske inte är så underligt med tanke på att Sverigedemokraterna och Moderaterna under flera år målat upp Mp ungefär på samma sätt som de skulle beskriva böldpesten, och därför säger det kanske mer om tonfallet på nätet än om någon bild av sakpolitiken, men det speglar också en faktisk tonfallsförändring i Miljöpartiet.

Och en av få motbilder till denna förändring har varit just Daniel Helldén. Under sin tid i Stockholmspolitiken samarbetade han med den borgerliga alliansen och stängde ute på S och V från makten i stadshuset. Han ställde gärna upp på de borgerliga partiernas privatiseringsiver.

Han sägs nu också vilja fokusera mest på klimat- och miljöfrågorna, inte så mycket det där med jämlikhet.

Det är kanske en bra strategi för Miljöpartiet. Utrymmet på vänsterkanten är inte stort. Ska Miljöpartiet kunna växa och en gång för alla lämna det där skräckinjagande fyraprocentsstrecket måste man troligen klara av att locka över även borgerliga väljare.

Men att ha två språkrör som verkar vilja olika saker med partiet fungerar förstås inte.

Kanske borde man trots allt landat i att övergå till ett enda språkrör, och valt någon som kan omfamna och omfamnas av hela partiet.

Hela förspelet till beskedet att det blir Helldén som föreslås av partiets valberedning visar också att Miljöpartiet har en del att arbeta med i sitt interna partiliv. De rykten som spridits om det nuvarande språkröret, hur medierna omedelbart fick höra att Märta Stenevi lämnat Stockholm för att inte vara på samma presskonferens som Helldén … det påminner mer om det interna spelet i ett omoget ungdomsförbund än ett politiskt parti med drygt 30 år i riksdagen.

Miljöpartiet behövs. Nu mer än någonsin. Låt oss hoppas att de också klarar av att se sitt eget värde.