Ledare Kapitalet korrumperar den politiska makten. Trump är den tydligaste symbolen för hur lobbyism, pengar och politik samverkar. Men inte heller i Sverige får medborgarna veta vilka som påverkar politiken – och med vilka resurser.
»Dränera träsket!«, skanderar Donald Trump under valturnén 2016 . Väljs han till president är det slut med lobbyismens och pengarnas makt över politiken, lovar Trump. Uttalandet slår an en sträng hos en amerikansk väljarkår med fallande förtroende för de folkvalda.
Nu, närapå fyra år senare, ekar löftet smärtsamt ihåligt. Det luktar lögn. Under Trumps tid som president har 281 lobbyister jobbat inom hans administration – fyra gånger så många som under Barack Obama. Själv har han dessutom behållit täta och tveksamma kopplingar till både fossil- och finansindustrin.
Trump är den tydligaste symbolen för hyckleriet. I den nysläppta HBO-dokumentären The Swamp får vi följa tre republikanska kongressledamöter som tagit på sig rollen som Trumps korsriddare. Retoriken är högtflygande och dramatisk, men verkligheten skvallrar om motsatsen. I själva verket kanaliseras enorma summor från branscher och bolag till politiska kandidater: Goldman Sachs, Microsoft, Morgan Stanley, Boeing, Lockheed Martin, Exxon Mobil, Johnson & Johnson.
Sverige saknar mer eller mindre helt regleringar och lagar för hur lobbyister kan agera.
Explosionen av finansiella tjänster och finanssektorns allt större dominans över ekonomin hänger ihop med skiftet. Från framför allt nittiotalet har donationer till kampanjer skapat en växelverkan mellan politisk och ekonomisk elit. Det belönar i sin tur kandidater som inte ifrågasätter fördelningen av makt. För att kandidaterna till representanthuset och senaten – kongressens respektive kammare – krävs nämligen stora summor bara för att överhuvudtaget bedriva en kampanj. Detsamma gäller för att kunna sitta kvar över nästa valcykel.
Guldregnet över de folkvalda kommer med outtalad prislapp: gör som vi säger annars är du chanslös i nästa val. Och det gäller bägge av de två dominerande partierna. Joe Biden, Demokraternas kandidat till president, är direkt beroende av donationer från USA:s allra rikaste företagsledare och ägare. Den i särklass största andelen kommer från finanssektorn.
Kapitalets korruption av den politiska makten pågår inte bara i USA. Sverige saknar exempelvis mer eller mindre helt regleringar och lagar för hur lobbyister kan agera. Medborgarna kan bara gissa sig till vilka som påverkar politiken – och med vilka resurser.
En del av The Swamp visar ett klipp från ett valmöte 2016, där Trump berättar att han slängde ur sig »dränera träsket« utan närmare eftertanke. Men när »publiken blev som galen« fortsatte han att hamra in det. Till sist, förklarar Trump, »började jag säga det som om jag verkligen menade det«. Upprepas en lång tillräckligt många gånger framstår den slutligen som en sanning. Alldeles oavsett hur verkligheten ser ut.
Pengarnas makt över demokratin kan liknas vid en hydra: huggs ett huvud av växer det snabbt ut två nya. Just därför måste maktens trollkonster avslöjas, dimridåerna skingras. Mer än något annat handlar politik om makten över demokratins själva villkor. Och så länge kapitalet dominerar ena vågskålen är folkviljan ställd på undantag. För som den skotske filosofen David Hume formulerade det: »korruptionen av de bästa tingen ger upphov till de värsta«.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
