debatt Mens påverkar livet för halva världens befolkning och kan vara avgörande för att nå flera av de viktigaste globala målen. Men i FNs hållbarhetsagenda lyser mens med sin frånvaro. Hur kunde den glömmas bort? skriver biträdande universitetslektor Sara Gabrielsson.
De senaste veckorna har det pratats och debatterats om mens och »Menscertifiering av arbetsplatser« på ledarsidor och debattsidor. Sällan har detta tabubelagda ämne diskuterats så livligt i svensk media. BRA!
För i FNs hållbarhetsagenda så lyser nämligen mens med sin frånvaro – trots att mens påverkar livet för halva världens befolkning och kan vara avgörande för att nå flera av de viktigaste globala målen.
Vi har hört mycket om hur den månatliga menstruationen påverkar kvinnors mående och inte sällan även deras arbetsförmåga och sjukfrånvaro på jobbet i Sverige.
Oavsett om du tycker att detta bör vara en politisk fråga eller inte i Sverige, så kan jag meddela att i Afrika så är mens i allra högsta grad politik, och något som påverkar kvinnor och flickors möjligheter att utvecklas och bli jämlika i samhället.
I stora delar av Afrika, där jag bedriver min forskning, hindras flickor från att gå i skolan under mensen och många tvingas avsluta sin skolgång när de kommer in i puberteten.
Jag har träffat flickor som fått allvarliga infektioner och blivit sjuka för att de använt delar av en madrass, kartong eller blad som ”bindor”.
I hemmet utesluts flickorna från vardagssysslor som att laga mat eller hämta vatten för att blod anses vara orent. Deras rörlighet begränsas kraftigt, både på grund av det stigma som finns kring blod och mens men också på grund av bristen på tillgång till rent vatten, toaletter och säkra mensskydd.
Jag har träffat flickor som fått allvarliga infektioner och blivit sjuka för att de använt delar av en madrass, kartong eller blad som ”bindor”.
På landsbygden i Afrika finns det sällan tillgång till butiker som säljer mensskydd, och även om de säljs, så motsvarar ett paket bindor ca 10% av en genomsnittlig månadslön.
Det är inte svårt att föreställa sig vilken ekonomisk belastning flickorna blir för familjen när de kommer in i puberteten och hur de av den anledningen också tvingas avsluta sin skolgång för att istället hjälpa till med försörjningen av familjen.
I flera länder i Afrika kampanjas det brett för kvinnors rätt till mensskydd. I exempelvis Tanzania, har man till skillnad från Sverige, avskaffat momsen på mensskydd för att göra de tillgängliga för fler.
Så för kvinnorna och flickorna går utvecklingen framåt, om än långsamt. Nästa stora framtida utmaning är dock hur de afrikanske länderna ska hantera det ökade avfallet från mensskydd. I brist på sophantering, slängs bindorna i toaletten, vilket leder till att avloppen proppas igen och skapar översvämningar – som i sin tur sprider sjukdomar.
Det kan kännas överväldigande att ta in hur mens påverkar flickor och kvinnors liv och framtid och vilken enorm miljömässig utmaning det ökade avfallet från mensskydd innebär.
På landsbygden är det även vanligt att kvinnorna i smyg bränner sina använda mensskydd och därmed utsätts för hälsofarliga ångor.
Det kan kännas överväldigande att ta in hur mens påverkar flickor och kvinnors hela liv och framtid och vilken enorm miljömässig utmaning det ökade avfallet från menskydd innebär runt om i världen.
Just därför är det så viktigt för både mig som forskare och för politiker, regeringar och andra samhällsaktörer att belysa dessa frågor. Om vi verkligen menar allvar med att nå de globala hållbarhetsmålen måste vi våga prata om mens.
God hälsa och välbefinnande; bra utbildning till alla; allas möjlighet till ett anständigt arbete; jämställdhet; rent vatten och sanitet; hållbar konsumtion och produktion – detta är några av grunderna i FNs hållbarhetsmål.
Målen är integrerade och odelbara och kan inte uppnås utan att ta itu med både de sociala och mentala dimensionerna och de tabun som finns kring mens eller de fysiska och miljömässiga utmaningar som en hållbar menshantering innebär.
Bland de 17 målen eller de 169 delmålen hittar jag inte ett enda ord om mens.
Vi kan inte längre tillåta oss att ignorera mensfrågan, varken här i Sverige eller någon annanstans i världen. Jag tror att en hållbar menshantering globalt är en av de viktigaste nycklarna för att uppnå FNs hållbarhetsagenda.
Trots detta kan jag inte någonstans bland de 17 målen eller de 169 delmålen hitta ett enda ord om mens.
Jag frågar mig själv, liksom FN och alla regeringar som skrivit under dessa mål, hur de kunde glömma bort mensen? Och ännu viktigare, hur får vi mensen med på agendan?
Sara Gabrielsson är biträdande universitetslektor, Lund University Centre for Sustainability Studies.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
